I går var det Internationella kvinnodagen. I periferin uppfattar jag att dagen har en egen blomma. Mimosablomman. Jag konstaterar att mimosa för mig är en sjuttiotalsgegga med inlagda frukter och majonäs och måste googla mig till växtens utseende.
Sedan blir jag illa berörd.
Visserligen är bakgrundshistorien lite fin. I Italien blommar mimosaträden i början av mars och traditionen bjuder att männen ska skänka en kvist till kvinnorna den 8 mars.
Till en början är det säkert en fin kulturell tradition, som sedan spridit sig över världen.
Men i och med det är det lätt att Internationella kvinnodagen oskadliggörs genom att bli ytterligare en blommor-och-choklad-dag.
I ett inlägg på sin blogg skriver Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till kvinna: "Blommor och choklad skymmer inte bara sikten, de blir i värsta fall symboler för exakt de patriarkala attityder som den Internationella kvinnodagen försöker belysa och förändra. I Östeuropa och på många andra håll i världen har den 8 mars kommit att förvandlas till en politiskt harmlös dag då män förväntas köpa blommor till sina hustrur/flickvänner och servera frukost på sängen. Våra samarbetsorganisationer i Kosovo har i flera år protesterat mot detta. ’We want power - No more flower!’ skanderade de härom året."