Som en nyfödd bekantar sig med synintryck och lukter ska vi ta oss an det nya året, 2014. Kanske kommer historikerna att skriva böcker om ett omvälvande år som ändrade allt eller blir det bara en radanmärkning när år läggs till år.
För oss som gillar sport ryms hur som helst så väl vinter-OS som Fotbolls-VM under 2014.
Och för alla som bryr sig om politik är det ett riktigt valår, först val till EU-parlamentet och till hösten val till riksdag, landsting och kommun.
Vi går in i det här valåret med vetskapen om att vi är avlyssnade och registrerade. Med terrorismen som förevändning är vi alla lika i det storebrorskontrollerade digitala flödet och utan minsta blinkning säljs vi ut till främmande makt. Här är vi alla potentiella terrorister, om än det räknas som en försvårande omständighet att vara muslim.
Det är inte bara FRA och Säpo som är intresserade, minsta klick på Ansiktsboken lämnar fingeravtryck i den kommersiella delen av nätet. Skräddarsydd reklam för just din person.
När Säpo graderar olika gruppers farlighet så hamnar radikala islamister i topp. Tätt följt av vänsterextremister och längst ner på skalan hittar vi högerextremister. Det här tyder på att vår säkerhetstjänst är usla på det de gör alternativt tycker att rasism och nazism inte är så mycket att bråka om.
Visst, det är provocerande kritik, men det finns fakta att luta sig mot. Sedan 1999 har högerextremister mördat minst tolv personer (var av två poliser). I Sverige har så vitt känt ingen blivit mördad av islamister eller vänsterextremister under samma tidsperiod.
Det håller inte att bunta ihop rasistiska grupper med autonoma vänstergrupper som vissa borgerliga debattörer gärna gör. Ja, våldet ska fördömas, men den som inte förstår skillnaden mellan rasister och antirasister kan ställa sig i samma skämshörn som de demokratiska politikerna fick göra i 30-talets Tyskland.
Det finns givetvis ingen anledning att negligera fanatiska människor oavsett ideologi. Att ensidigt följa ett spår och aldrig låta andra korsa det leder ofta till begränsad tankeförmåga och det blir enklare att begå allvarliga brott i sakens namn.
Många tror att det rasistiska (ja, den benämningen) Sverigedemokraterna kommer att nå framgångar i höst. Risken finns med tanke på att stora grupper känner sig marginaliserade i ett allt orättvisare Sverige. Det är uppenbarligen enklare att fokusera på invandrare än att ta strid mot högerpolitik och växande klassklyftor.
Många upplever att skillnaderna mellan Socialdemokraterna och Moderaterna enbart är fernissa och sant är att sossarna är mer ängsliga för vad vi i den välmående medelklassen tycker än att bedriva klassisk fördelningspolitik. Det är en viktig anledning till att bara drygt 30 procent anser det värt att rösta på Stefan Löfvens parti.
Och om många röstar på ett missnöjesparti, förvisso rasistiskt som SD, så växer svansen där bak. Extrema nazistgrupper som Svenska Motståndsrörelsen vädrar morgonluft och hot och hat får än större genomslag.
Huruvida det kommer att märkas i Säpos analyser får väl tiden utvisa.