Med glasartad zombieblick
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det handlar om dig" säger hon försmädligt och redogör för en undersökning som ett försäkringsbolag har gjort. Undersökningen visar att mer än hälften av landets bilförare tycker att de själva kör bäst.
"Mmm, det är många som har dålig självinsikt" säger jag samtidigt som jag kör om en vingelpelle som använder mittlinjen som riktmärke för bilens placering på vägen.
Som det brukar heta; Nobody is perfect.
I am Nobody.
Vi är sams igen, hustrun och jag. Värre var det för några dagar sedan. Alltså, jag är ingen shoppingman, men den här lördagen skulle en present inköpas till en ung kvinna som vi tycker om.
Jag hade planerat för en snabb affär och i bilen på väg in till stan föreslog jag ett par biocheckar och en blomkvast.
"Aldrig" deklarerade hustrun bestämt och jag kände hur det drog åt över bröstet.
Över en fika, det ska sägas att jag inte är någon fikakille heller, försökte jag tala hustrun till rätta, men det var dömt att misslyckas. Vi hade dottern med och du kan ju gissa vem hon understödde.
Nu började en Golgatavandring och för varje butiksbesök sjönk mina axlar djupare. Det klämdes på tyger och lyftes på skålar, det speglades och jämfördes. Jag erkänner att jag blev gnälligare och gnälligare i takt med att svetten lackade och hjärtinfarkten kom närmare.
Med glasartad zombieblick försökte jag återta befälet, men hustrun var nådlös och efter ett meningsutbyte blev hon riktigt förbannad.
"Nu ska du hem" sa hon ilsket.
Det var ord lika befriande som en bättre orgasm och jag sjönk närmast gråtfärdig ner på passagerarsätet. Sa jag att hon körde helvetes fort hem? Men, som sagt, vi är vänner igen.
Borde inte bry mig, men oj vad jag tycker synd om stackars Madde och för den delen alla andra kändisar som tvingas löpa gatlopp i pressen när kärleken skär sig. Jag menar, om jag varit prins eller nåt, vad hade inte skvallerpressen hittat för rubriker till min lilla misslyckade shoppingrunda.
Men den där shoppingrundan var ett misstag och det ska aldrig upprepas. Vad den unga kvinnan fick i present? Ingen aning, men det var inga biocheckar.
Läser att Bert Karlsson satt och grät när ett par unga artister sjöng i ett talangtjosanprogram på TV. Han var visst med i juryn.
Det blev fina rubriker om den omvittnat känslosamma musikmagnaten.
Ja, tills det avslöjades att Karlsson redan hade skrivit skivkontrakt med artisterna i fråga.
There´s no business like showbusiness.
Förra veckan skrev jag om eufemismer och Moderaterna. Som av en händelse har Fria Moderata Studentförbundet lagt sig i den pågående elektrikerkonflikten. Den studentikosa föreningens ordförande, Petrus Boström, vill agera strejkbrytare för att som det heter säkra elproduktionen.
"Genom lite strejkbrytande från oss icke-fackanslutna skall vi försöka göra ordet svartfot till ett positivt laddat begrepp", säger Boström.
Se där en eufemism som heter duga.
Dags att damma av Amalthea-mannen?