Man måste tåla lite skit
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst, jag skriver i en liten tidning, men att man med automatik är bättre för att man skriver i en rikstidning är rent nonsens. Det finns gott om klåpare på riksplanet, men givetvis lika gott om goda stilister, sköna åsiktsmaskiner och råbarkade underhållare i spalterna.
Just nu pågår en debatt om det så kallade blogghatet. Frustrerade och snöpta figurer skickar hatfyllda mejl till bloggande skribenter och Expressens Linda Skugge har gråtit ut i pressen. Hon är chockad och kränkt och ska sluta blogga. Jag försvarar inte idioter som gömmer sig bakom anonymitetens slöja, men en stor del av Skugges kändisskap beror just på att hon själv kränkt och mobbat folk i åratal.
Hon har stuckit ut hakan och spetsat åtskilliga med sin vassa penna. Hennes illasinnade karaktärsmord av författaren Björn Ranelid är bara ett exempel, men eftersom Skugge är en ovanligt feg skribent vågade hon inte ens ta debatten med den kränkte Ranelid. Hon skickade chefen!
Det är lite märkligt att den numera reaktionära högertanten Linda Skugge verkar sakna förmåga att reflektera över sin egen roll. Kör man hårt kommer de som känner sig överkörda att reagera. Själv tycker jag att Skugge är skitdålig, men det är bara en åsikt.
Jag är för övrigt själv ingen snäll medhårskrönikör och jag har med säkerhet trampat folk på tårna. De förljugna "Israelvännerna", myglande politiker, giriga kapitalister, rasister, kungar och andra allmänt löjliga tomtar har fått på skallen, men varför skulle jag "gömma" mig.
Jag sticker emellanåt ut hakan och den som har åsikter är välkommen att diskutera. De anonyma kan jag inte göra något åt, men inte fan hindrar det mig från att skriva vad jag tycker. Man får ta lite skit och dårarna hamnar ändå där de hör hemma - i skräpkorgen.
Melodifestivaltramset är över för den här gången och att läsa eftersnacket efter det svenska fiaskot har varit en sann fröjd. Krigsrubriker och snack om mygel, röstkarteller och skandal.
Öststaterna fick snabbt skulden, men i en tidning läser jag att även om öströsterna räknats bort så hade inte The Ark kommit bättre än elva. Så var det med den konspirationen.
Men hur bra är egentligen The Arks glampoppiga låt? Den är väl okej, men framför allt känns versen väldigt rippad och hopkokad av låtar sedan länge gjorda. Inget ovanligt med det, kanske, men så jävla bra är inte låten.
Samtidigt visar resultatet med all tydlighet att jag har rätt när jag pekar ut tävlingen som en tramsig gycklarnas afton. Ukrainas bisarra bidrag kom ju faktiskt tvåa.
Absurt, men låt inte det hindra er från att titta på spektaklet nästa år igen.