Så var sommaren äntligen här på riktigt! Jag gläds med studenterna som får skrika sig hesa på ett flak nästa fredag, de som med all rätt får känna sig stolta och förväntansfulla inför livet. Jag måste erkänna att jag lider av en gnutta avundsjuka.
Själv har jag just avslutat en högskolekurs i juridik, samtidigt som jag jobbat heltid plus moms under hela våren. Mitt i allt plugg inför sluttenta och jobb med övertidstimmar, hann jag med ett rallyläger i Borensberg under påsk, helgen därpå tävling i södra Norge och nu senast Sverigeserietävling i Örebro. Just nu känner jag mig därför också stolt. Stolt över att jag lyckats övervinna något av det jag är dålig på, nämligen att tygla min stresshantering och förvandla den till något produktivt. Jag är själv förvånad över att jag kunnat hålla alla dessa bollar i luften samtidigt utan att drabbas av ett sammanbrott, trots att det varit nära ett flertal gånger de senaste veckorna. (Då är jag ändå bara 20 år och har inga barn eller ett hus att sköta om!)
Den känslan jag känner nu, går att jämföra med känslan jag kände när jag själv gick ut skolan för två år sedan. Känslan av att allt slit har fått utdelning, att alla oändliga pluggkvällar äntligen gett mig ett betyg på pappret. Därför har man rätt att vara stolt över sig själv när man klarat något man trodde var omöjligt.
Som vanligt är jag tidsoptimist. Jag tror att jag kan plugga, jobba, träna och tävla samtidigt som jag ska hinna med familj, släkt och vänner. Att lära sig att man inte kan göra allt hör till livets gilla gång och något man måste lära sig genom egen erfarenhet. Äntligen säger jag bara. Äntligen är sommaren här med allt vad den innebär. Skolstressen kan vi lämna bakom oss och fokusera på det som ligger framför oss. Vad det är? Det får vi se till hösten. Nu ska jag hänga hängmatta hela helgen och invänta alla härliga grusrallyn jag har framför mig, ha en bra start på sommaren!