Livslistan

Jag är så laddad. Det känns som att jag har druckit ungefär tretton liter Red Bull, knutit på mig ett par Nike Max Moto på fötterna och nu står redo att explodera. Jag har värmt upp. I nitton år har jag värmt upp och nu står jag redo. Redo att kasta mig ut i världen. Jag tänker för mig själv: "Kom igen då. Bring it on, livet!"

Det är mycket jag vill göra innan jag anser mig vara färdig med min tillvaro på jorden. Så mycket att det krävs en lista. En livslista. Min lista är lika levande som mig. Jag suddar, ändrar, tar bort och lägger till. En livslista måste vara flexibel. Låt oss säga att jag (och nu snackar vi förstås helt hypotetiskt) skrev upp "skaffa en longboard, rulla ner på ica med vinden i håret och köpa en glass" som en att-göra-innan-jag-dör-punkt, men att jag sedan, efter ett hängivet (och framför allt svettigt) försök till just detta, skulle inse att vissa människor (typ jag) inte är gjorda för att åka longboard, så måste det ju finnas utrymme att ändra sig. Att ångra sig. Att vara flexibel. Kunna stryka saker.

För närvarande har jag fyra saker på min livslista.

1. Ha en gulmålad trädörr i huset. Det verkar kanske inte helt logiskt, men för mig är det självklart. Jag klev nämligen in i ett gammalt lutande hus med trasiga tapeter en gång - och mitt i tapetmisären dök det upp en gul innedörr. Jag fastnade, störtförälskad i den sollysande färgen, och ville aldrig gå därifrån. Sedan dess har jag alltid velat ha en gul dörr. Och skulle det vara så att jag hinner stupa innan den är monterad så har jag, såklart, en plan B: En gulmålad träkista. Fast det står på dödslistan. Den tar vi i en annan krönika.

2. Tågluffa i Europa. Tänk att få sitta klistrad mot en tågruta och se en hel kontinent swisha förbi utanför. Jag vill åka vilse. Somna i någon konstig ställning, vakna, stiga ut ur tåget och fråga någon trevlig informationskvinna "Excuse me, what country is this?". Jag vill åka till Skottland, tälta vid Loch Ness, sitta vaken hela natten och spana efter vattenvarelser. Jag vill åka till Marocko. Men det är mest för att det låter så häftigt. Lite som maraccas. Maraccas. Marockos. Kan ju inte bli annat än succé, liksom.

3. Bestiga Kebnekaise. För det första så har jag (efter några timmars googlande) förstått att man inte "bestiger" Kebnekaise. Det är ju inte direkt fyrtiofem minusgrader, andnöd, karbinhakar och säkerhetslinor vi snackar om. Det verkar mer handla om "vandring i uppförsbacke". Inga konstigheter där inte. Jag menar, man är ju inte helt oerfaren. Skoljoggen är ju rätt lång.

4. Ligga på en äng i i Alabama med en cowboyhatt, ett par boots och ett grässtrå i munnen. Jag har däremot starka misstankar om att jag redan har gjort det här några gånger, i mitt förra liv. Har nämligen en onormal förkärlek till cowboylivet, flanellskjortor, westernsadlar och countrymusic. Därför överväger jag att stryka det från listan. Onödigt att göra det två gånger, liksom.

Man vet aldrig när man trillar av stolen. Det är ju liksom inte något man planerar att göra. Inte jag i alla fall. Det enda jag vet att när jag gör det, så vill jag inte titta tillbaka på mitt liv och ångra alla sakerna som jag aldrig gjorde. Jag vill titta på ett sönderkladdat A4-papper, fullt av check-bockar, hånflina och tänka "Kom igen då. Bring it on, döden!"

Liza Nilsson