Lite skit har ingen dött av
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mmm, det är skönt att vara inpyrd av svett, flott, fläns, fisk och rök. Väderbiten, brunbränd och med skäggstubb som gått över tiden vadar man runt i strömmen. Det är trapperliv.
Troligen är det också nyttigt att vara lite småskitig. Nyligen kom en larmrapport om att vi duschar alldeles för ofta. De naturliga kroppsfetterna kommer till korta, vi torkar ut och drabbas av eksem och annan skit. Skrubbade som rödmosiga sälar skaver vi fram i tillvaron. Bara för att vi lider av dusch- och luktnoja i det här landet.
Sedan en vecka lever jag trapperliv och vill man tvätta sig är det bad i strömmen som gäller. Country-Bobs badbalja, som han plaskar omkring i, är aningen för liten för mig.
Som sagt, det är nog nyttigt att vara lite småskitig emellanåt. Farfar, som var en riktig skogsmänniska, fnös bara åt gnäll om bristande bekvämligheter. Minns att jag tappade mackan på marken när vi fikade i skogen en gång. Jord och barr täckte smörsidan och jag ynkade lite. Farfar tog mackan, skrapade av det värsta och deklarerade att "lite skit har ingen dött av" och så tillade han att "en människa får i sig ett lastbilslass med skit under sitt jordaliv". Och då menade han inte miljögifter och allehanda tillsatser i vår moderna mat.
Farfar kom från enkla förhållanden och även om han månade om oss barn gillade han inte pjosk när det gällde maten. När vi gnällde över något brukade han dra storyn om sin barndoms fattigmansmackor.
"Vi hade bara grisflott som pålägg, men på sommaren gick vi ut och lät myggen landa och fastna i flottet. På det sättet fick vi kött på mackan".
Vet inte varför jag kom in på farfar, men han var verkligen speciell. En self made man som kunde det mesta. Han byggde stugan själv, lagade bilen, ja, vad som helst. Själv är jag väl ingen praktiker, men inte så jävla usel som mina "vänner" gör gällande.
"Du kan ju om du vill", som min svärmor brukar säga med viss underton.
Grejen är att man ska inte vilja för mycket för då får man aldrig en lugn stund. Fixar man något så växer kravlistan lavinartat. Så jag håller låg profil.
Ljusbågsteknikern är mer som min farfar. Kan allt och är alltid igång. Den mannen kommer att jobba ihjäl sig en vacker dag. Själv dör jag hellre av brustet hjärta när jag står utvadad och kämpar med en stor öring i strömmen. Fast jag har inte bråttom. Det där med döden kan vi ta sen.
Tack och lov är jag frisk. Varken utbränd eller värkbruten. Men stackars de stackare som är det, nu när Försäkringskassan planerar att vrida om den redan inkörda kniven.
Nya riktlinjer och strängare regler ska göra det svårare att bli sjukskriven för så kallade utmattningssyndrom, depression och långvarig värk. Ni som har oturen att vara drabbade kan vänta en jobbig vinter när de nya riktlinjerna börjar gälla i oktober.
"Är du deprimerad lilla vän? Nej, nej, du är bara lite ledsen. Men frisk!"