Mina föräldrar var alltid väldigt noga med att varna mig för alla hemskheter som internet kan orsaka. Man skulle vara anonym och inte dela någon form av information som kanske skulle kunna avslöja var eller vem jag var. Då var internet stort och okänt och man kunde absolut inte berätta för någon vad man egentligen hette eller var man bodde.
Nu för tiden är det lite mer i stil med ’’Vad vill du veta!? Namn, efternamn, mellannamn, land, stad, gata, blodgrupp?’’
Jag kan väl tycka att jag spenderar allt för mycket tid vid datorn, men jag älskar internet! Det är en fantastisk plats. Facebook, Twitter och allt vad det nu är, har både negativa och positiva sidor, ja, men hittar man en plats som får dig att känna att ’’Yes, här hör jag hemma!’’ så är du fast.
Internet ger dig chansen att träffa nya likasinnade människor som delar samma intressen. Och jag är inte rädd att dela med mig av information som vissa kan anse vara lite personlig.
Men ibland kan människor gå en aning för långt.
Om du går igenom Facebook så ser du ofantligt mycket detaljer om ofantligt många människor. Check-in’s, statusar, likes. Det tar aldrig slut. Ena personen sitter på någon restaurang med sina föräldrar, någon annan delar en bild på valfri alkoholiserad dryck med bildtexten ’’Skål!’’ medan någon annan checkar in på sin adress med någon rolig titel som ’casa de öhlund’ enbart för att alla ska få veta att ja, jag är hemma, vad händer nu?
Bilder på mat, den här personen gillar det här bandet, mera bilder på mat, den här personen blev precis vän med den där personen.
Det finns ingen gräns. Detalj efter detalj, status efter status. Internet är fortfarande stort och okänt, men vi är vana och vi är inte alls paranoida. Varför?
Hur gick vi från att inte dela någonting till att dela allt? När slutade vi bry oss om vilka detaljer vi publicerar på internet och vart går gränsen?