Låt inte misstro och hat vinna mark

Piteå2010-09-17 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På söndag är det val och det är självklart bra om så många som möjligt gör sin röst hörd. Även den som är missnöjd med de befintliga partierna kan visa detta genom att rösta blankt.
Det spelar givetvis roll om Sverige väljer vänster eller höger, men än viktigare är det att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Ett parti som bygger hela sin politik på att vädja till människors rädsla och till våra sämsta och lägsta instinkter måste alltid bekämpas. Vi och dom, vi och dom och alla upptänkliga fel, brister och missförhållanden ska läggas invandrarna till last.
Som om invandrare är en solid grupp och inte individer som du och jag. Och när blir man svensk? Efter två, tre eller än fler generationer? Zlatan är född och uppvuxen i Sverige, men bland Sverigedemokraterna är han ingen riktig svensk.

Sverigedemokraterna är egentligen ett ovanligt korkat och fånigt parti, men icke desto mindre ett farligt parti. Ett parti som riskerar att göra Sverige till ett kallare, hårdare och ondare land. Se på Danmark där den obehagliga Pia Kjaersgaard och hennes gelikar förvandlat bilden av det danska gemytet till något betydligt råare och elakare.
Sverigedemokraterna är klart influerade av hennes hatiska hetspolitik som i första hand riktas mot invandrare och då i synnerhet muslimer och svarta. Men intolerans föder intolerans och håller man inte rent från ohyran så riskerar den att spridas.
Eller som det låter i Mikael Wiehes översättning av Peggy Seegers "Song of choice".
"I dag tar rasisterna en / i morgon så tar dom kanske två / Frankrike tog dom med storm / vem vet när det är dig dom ger sig på".

Alla riksdagspartier har i varierande grad tagit avstånd från Sverigedemokraterna, men Kristdemokraterna har visat att gränsen kan vara hårfin. Hur ska man annars tolka att partiledaren Göran Hägglund inte förmår se någon skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
"Det är som att välja mellan pest och kolera" hävdar Hägglund.
Det är ett ovanligt skamligt uttalande. Frågan är om Hägglund är beredd att kohandla med sin barnatro om det krävs för att få sitta kvar i regeringsställning?
Jag vill helst inte tro det.
Och jag vill inte tro att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen.

Hur som helst är riksdagsvalet, om man ska tro alla opinionsmätningar, förmodligen avgjort. Det borgerliga blocket vinner på plånboksfrågorna. Det gynnar oss som är friska, arbetsföra och hyfsat välavlönade (nåja).
Egoismen har talat och bakom oss lämnar vi de sjuka, arbetslösa och andra svaga grupper. Egoism må vara mänskligt, men det kommer att påverka samhället i en riktning där klassklyftor och utanförskap blir tydligare. Det kommer att leda till ett hårdare samhälle där ännu fler hamnar ute i kylan.
Jag kan tänka mig att många som röstar på Sverigedemokraterna redan har hamnat där i kylan och istället för att rikta sin vrede mot de växande klassklyftorna tar de ut sin frustration mot en annan utsatt grupp  -  invandrarna.

Visst, det är viss skillnad mellan blocken, men jag är långt ifrån säker på att de rödgrönas politik ändrar något mer än marginellt i det stora perspektivet. Det är lite för trångt i mitten i svensk politik.

Läs mer om