Svenska kyrkan representerar i rätt stor utsträckning ”the good guys”. Den har gått i takt med tiden, blivit inkluderande, öppen för mångfald och står upp för rättvisa när ingen annan gör det. Det är gott, det är bra och förhoppningsvis mobiliserar de goda krafterna så att Olle motas i grind.
Nu är jag inte säker på att det räcker i tider då Sverigedemokraterna manar sina väljare att rösta på söndag. Kyrkovalet är trots allt en angelägenhet för en bråkdel av de röstberättigade. Själv var jag länge passiv medlem trots att jag inte tror på några gudar. Numera är jag inte med och därmed kan jag inte heller rösta.
Klimatförnekare saknar också tro, men på ett helt annat sätt. Vi vet alla att det globala klimatet är under förändring och i princip all samlad expertis anser att det i vart fall delvis beror på oss människor. Det kan förvisso vara svårt att tro för en norrbottning, som just överlevt en skitsommar följt av en så här långt regnig och blåsig höst, att det globalt blir varmare, men så är det uppenbarligen.
Hur mycket av klimatförändringarna som orsakas av oss människor tål säkert att diskuteras, men de så kallade klimatförnekarna tror att den mänskliga påverkan är försumbar eller inte alls. De tror att allt är en världsomspännande konspiration ledd av inflytelserika miljömuppar.
Nå, vi behöver inte tro på nånting i en värld där fake news och desinformation firar all time high i det enorma informationsflöde som sköljer över oss varje sekund. Eller, rättare sagt, vi kan tro på precis vad vi vill.
Men om vi struntar i eventuella gudar och eventuell mänsklig påverkan på det globala vädret, så är det svårare att förneka den konstanta nedsmutsningen av vår planet. Fast här händer det trots allt saker och i en av världens skitigaste och största länder, Kina, händer det ganska mycket.
I Kina är solenergi och annan förnybar energi på stark frammarsch. Solen ska ersätta kolet och oljan. Kina, som har världens största fordonsmarknad, planerar dessutom att förbjuda alla nya diesel- och bensinbilar.
Kanske är det mer prat än verkstad, men en dokumentär jag nyligen såg talar för att Kina har pekat ut en ny färdriktning. Många andra länder är inne på samma spår, men i Trumps USA är budskapet det motsatta. Jag anar ett paradigmskifte.