Låt barnen odla sin trädgård
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har infört sommartid på datorn för barnen, ingen datoranvändning före klockan 18.
Sommarlovet hägrar för barnen och vädret är som sig brukar den här tiden på året, solen skiner men det blåser kallt och då och då drar ett regn förbi. Skolavslutningsväder helt enkelt.
I helgen skördade vi för första gången för säsongen rabarber på komposthögen där de slåss med brännässlorna om herraväldet.
Ulla, min hustru, bad mig nacka rabarberblommorna, hon säger att hon har någon fobi, att hon tycker att det är obehagligt att ta bort dem. Hon säger att det kan ha något med en sci-fi-film hon såg som barn att göra.
Jag gjorde som hon bad och vet efter det var skon klämmer, eller rättare sagt hur färska nässlor bränner.
På tidningen förbereder redaktionen sommaren. Det blir som vanligt en rad satsningar - men dem håller jag hemliga ett tag till.
Det blir naturligtvis en fullmatad nyhetstidning som vanligt med mycket läsning.
Till insändarsidorna blir tillströmningen som vanligt sämre när sommaren närmar sig. Det verkar som om våra insändarskribenter håller till i trädgården i stället för vid skrivbordet.
Den som har något på hjärtat har alltså odlingsläge. Köerna är korta. Skriv och tyck till på Piteå-Tidningens insändarsida!
Kanske kan du så ett frö och förändra din kommun och bidra till demokratin med några väl valda ord. Kanske vill du kommentera något som skrivs eller helt enkelt som Candide konstatera, vis efter att ha sett världen, "Väl talat, nu måste vi odla vår trädgård" (Voltaire 1759).
Då och då får jag frågan hur våra datorregler för barnen fungerar. Vi har ju inte bara begränsning till när de får sitta vid datorn utan också hur länge.
"Tre timmar i veckan! Det är den tid min son/dotter tillbringar framför datorn per dag!" utbrast någon.
Jag kan konstatera att det fungerar alldeles utmärkt. Testa, jag tror att barnen mår bra av det.
De hittar på annat att göra, de "odlar sin trädgård", och de använder datorn mer effektivt.
När de har kamrater hemma gör de saker tillsammans i stället för att sitta och titta på när en av dem sitter vid datorn.
Utan gränser sprider den passiva datoranvändningen ut sig, likt häggspinnmalen i vår hägg. Till slut slukar den allt grönt.
För häggen blir det ett par tuffa år, sedan försvinner ohyran av sig själv. För barnen blir det förlorad tid, tid då de hade kunnat lära sig och uppleva annat.