OVE LUNDMARK EDU.PITEA.SE: Kosteröarna norra Bohuslän

Längre västerut än så kommer man inte i Sverige. Seglar man vidare är England nästa anhalt. Jag står på en klippa och sveper med blicken över horisonten. Världsklass. Förutom det glittrande havet anar jag de norska fjällen i norr och söderut ligger ett enda stort gytter av öar, kobbar och skär. Ingenstans längs kusten är havet så salt som här vilket ger en enorm artrikedom under vattenytan - ja, här, finns till och med ett levande korallrev. Kosterhavet är från och med förra hösten klassat som nationalpark, den första maritima och njuter därmed det högsta miljöskyddet som tänkas kan. Området skall bevaras för framtida generationer och vindkraftsexploatörer göre sig icke besvär. Så det så!

Därmed inte sagt att Kosteröarna konserverats i någon dammig malpåse, tvärt om. Här sprudlar det av liv även ovan havsytan och dagliga turer från Strömstad till de båda huvudöarna gör området tillgängligt för de flesta. Men till de små skären och vikarna söderut kommer bara de med egen båt, till exempel vi. Försiktigt smyger vi fram bland skären och bränningarna tills vi hittar en egen skyddad klippa att lägga till vid. Trots moderna elektroniska sjökort och ekolod är en gammeldags utkik i fören ett måste, men vi lyckas komma iland utan grundkänningar. Belöningen är stor. I viken hittar vi musslor och får som vi fångar och äter som kvällsvickning. Ja inte nu fåren vill säga. En fiskare kommer förbi och ger oss några ostron som vi även dem slänger på grillen. Häftigt. När solen går ned leker en säl vid grundet strax utan för vår naturliga" parkeringsficka" och livet är vackert.

"Kom ut till stränderna de ödsligt sköna med slån och hagtorn böjda djupt av storm och gamla båtvrak som har multnat gröna men än i brustna skrov, bär havets våg"

Orden är Evert Taubes eller om han möjligen snodde dem någonstans på vägen, vad vet jag? I Taubes värld var det väl aldrig så noga om en historia var sann, bara den var bra. Och det var de ju ofta. Evert tillbringade sina första levnadsår på Vinga i Bohuslän och det är väl inte otroligt att han även seglade förbi vår lilla klippa i Kosterhavet någon gång. Kanske har han även beskrivit den eventuella seglatsen lika inlevelsefullt och vackert som när han berättade om sin först resa ut till Vinga. Lill-Evert föddes nämligen - lite nesligt tyckte han själv - inne i Göteborg men det första besöket på sin hemö gick inte av för hackor. Han mindes de svajande flaggorna, måsarnas skrik och ångvissla som markerade avgång. Väl framme mötte fadern honom och tillsammans gick de hand i hand de femtioelva stegen upp till fyren och lotsplatsen. Pampigt värre! Inte minst med tanke på att Evert bara var 12 dagar gammal vid detta tillfälle. Men som sagt, en god historia var det.

Ohoj!

Ove Lundmark edu.pitea.se: Kosteröarna norra Bohuslän