Hemma hos mig är kakorna alltid på hyllan högst upp för jag resonerar som så att ifall jag sätter dem där så kommer jag inte nå senare.
Logiskt eller hur? Vad som får mig att tänka så kan jag inte förklara för uppenbarligen når jag ju dit ifall jag kan sätta dem där från första början.
Jag gör ofta så, gömmer saker så jag inte ska hitta dem även om det är jag som har gömt dem.
Ibland säger jag till mig själv att ifall jag gör en jobbig grej först så ska jag få en belöning sen, även om jag aldrig planerat att faktiskt ge den till mig själv. Vad som får mig att göra så är svårt att svara på, det är väl ett sätt att resonera som får mig att känna mig duktigt eller något.
Jag läste ett recept på hemmagjord nutella för ett tag sedan där det stod "gör bara det här receptet ifall du har väldigt mycket självkontroll eller har ett bra gömställe i kylen".
Det känns väldigt tråkigt att leva efter principen "om du tror du kommer äta för mycket får du inget" eller "nu ska vi minsann inte ha det för trevligt här".
Men jag tycker att vi SKA ha det för trevlig här! Inget mer hyckleri för mig.
Jag tycker verkligen att du ska äta nutella tills du storknar och ifall det tar slut så kan du alltid göra mer.
Kakorna borde stå på hedersplatsen så att alla kan se hur goda de är och det borde finnas fler belöningar i världen.
Är det inte lika bra att maximera nöjet när man väl lever? Eller i alla fall sluta lura sig själv. Jag äter ändå kakorna när de står där uppe så jag kan lika gärna vara ärlig om det.