Konsten att göra ingenting
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En deckare av något slag med en luttrad kommissarie (med privata problem) som ska försöka lösa en komplicerad mordgåta av något slag, samtidigt som man förstås brottas med problem på jobbet också och dricker lite för mycket ibland och lyssnar på klassisk musik och tja, ni känner igen konceptet ...
Funderar först på att helt enkelt ockupera det svala och sköna sovrummmet, men nej, det känns ju fel när det är så varmt och soligt ute! Bäddar i alla fall sängen först (och tar barnens sängar också och passar i samma veva på att plocka i ordning i deras rum) innan jag äntligen kan lägga mig på solsängen med boken ute på altanen.
Men shit, vad varmt det är! Konstaterar att bikini måste på, ett glas vatten måste fram och parasollet behöver fällas upp för att det ska bli en dräglig tillvaro för att kunna läsa.
Reser mig för att fixa detta, när jag upptäcker sommarblommorna på bron som är i akut behov av vatten (här är det minst sagt en fråga om liv eller död).
Räddar blommorna som står närmast och tar i samma veva också de andra sommarblommorna som står ute på gården och krukväxterna inne i huset också (bra när man ändå är i gång).
Hm, nog lika bra att ta fram vattenslangen också att vattna ute i rabatterna ...
När detta är klart ska kannan bara ställas tillbaka på diskbänken inne i köket, men shit, vad här var rörigt!
Nog lika bra att sätta igång en diskmaskin också ... och passa på att röja på bänken ...
Hm, när jag kastar ett öga mot tvättstugan intill så slår det mig (av synen av högar med smutstvätt att döma) att det säkerligen behöver sättas på en tvättmaskin också!
Och vikas tvätt!
Börjar stuva in tvätt i barnens garderober och upptäcker att här förstås behöver röjas också!
Plötsligt har jag alltså dragit igång någon slags garderobsrensning mitt i alltihopa och kvar ute på solsängen ligger boken ensam och väntar ...
Slår mig (efter några timmar) äntligen ner och börjar läsa igen, men då ringer telefonen och maken berättar glatt att han precis lämnat tv-huset i Luleå och är på väg hemåt.
"Vad ska vi äta för middag?"
"Middag? Oj, vad är klockan"
Hm, boken får nog vänta till någon annan dag?
Nej, jag är verkligen urdålig på att göra ingenting, det är bara att erkänna (skulle verkligen behöva lite tips på hur man gör) men samtidigt, var inte boken lite trist också?
Nu har maken kommit hem med en ny pocket i present, en betydligt roligare av Mia Skäringer (en av mina favoriter) som verkar riktigt lättsam och lättläst!
Nu gäller det bara att ta sig tid att läsa den!
Från skofronten kan i alla fall rapporteras att de rosa högklackade är väl ingångna nu sedan förra helgens lyckade kräftskiva hemma hos oss. Bra, eftersom de ska på igen på lördag då grannarna bjuder in till årlig surströmmingsfest! Trevliga tider för skorna just nu ...