Hanif Bali, Sveriges kanske för tillfället mest omnämnda politiker. Han är välkänd från båda sidorna av det politiska spektrumet, detta mycket tack vare sin hårda retorik, som har upprört och engagerat många på sociala medier. Mycket kan man säga om riksdagsmannen, men en sak är säker. Bali fungerar perfekt som kompass för att analysera det politiska klimatet i Sverige.
För den som är aktiv på plattformen Twitter har det i princip varit omöjligt att undgå att den numera blåsväder-vane moderata riksdagsledamoten återigen hamnat i blåsväder. Drevet mot Bali har sin början i en tweet skriven av honom själv, där han diskuterar det aktuella ämnet huruvida svenskar som rest ner till mellanöstern för att gå i krig tillsammans med IS och i särskilda fall, även skaffat barn under denna tid, ska ha rätten att återvända till Sverige. Balis ståndpunkt i denna fråga är knappast överraskande, han är, sin vana trogen, emot att dessa individer ska få återvända till Sverige. Hans ståndpunkt grundar sig inte heller, till skillnad från tidigare drev, i något kontroversiellt. Istället baseras drevet mot politikern på något annat: hans ordval.
I sin 268 tecken långa tweet hinner Bali trycka in både ”IS-honor” samt ”jihadiavkommor” och det är just dessa uttryck som väcker starka känslor. Två uttryck som kritikerna menar avhumaniserar människor till den milda grad att de endast förblir ”avkommor” och ”honor”. Undertecknad anser att det är bra att våga tänja gränserna för vad som får sägas, inte minst i det politiska rummet, det finns dock en gräns. Att avhumanisera människor på det sättet som Bali gör med sin tweet är på många sätt obehagligt.
Saken är den att detta inte är första gången. Bali har under de senaste åren, steg för steg, hårdnat i sin retorik. Från att hårt kritisera de som är i opposition, till att kalla människor för ”jihadiavkommor” och ”muhammedaner”. Detta verkar även vara en metod som ger honom utdelning. Delar av högern tycker om honom. Alternativ-högern älskar honom. Bali uttrycker sig på ett sådant sätt som man förväntar sig av kommunala Sverigedemokratiska politiker, men är riksdagsledamot för Moderaterna. Det är detta som lockar folk. Att han, trots sin partitillhörighet, vågar ”säga som det är”.
Därför är det viktigt att inte bli förskräckt av Balis uttalanden, man måste istället se hur det blev på detta vis. Hans uttalanden är produkten av en förändring som skett inom svensk politik de senaste åren. Där debattklimatet förskjutits från civiliserat till hård retorik och avhumanisering. Där det mångt och mycket blivit accepterat att kalla oskyldiga barn för ”jihadavkommor”. Vi kan skåda mycket av dessa förändringar hos Hanif Bali, han är därmed den perfekta kompassen för att analysera Sveriges politiska klimat.