"Åh, vad bra att vi fick sluta tidigare", tänker jag för mig själv då jag cyklar från skolan för att träffa en vän och medarbetare exakt 15.30, måndag eftermiddag. "Nu har jag tio minuter till godo!" Det känns bra. Det känns rätt på något sätt. Hellre tio minuter för tidig än för sen.
Klockan slår tjugo i fyra. "Äh, hon kommer nog snart", intalar jag mig själv. Minuterna känns tio gånger längre än vad de egentligen är. Jag lutar huvudet på bordet. Trettio minuter flyger iväg och livslusten bleknar bort i väntan. En timme försvinner. En timme jag aldrig mer kommer få tillbaka.
“Blir lite sen, förlåt!"
Sen? Nähä, säger du det?! Jag har ju bara väntat i 58 minuter!
Jag kryssar ner SMS:et utan att skriva något tillbaka. Det känns inte värt att slösa 69 öre på en kollega som nyss svikit mig. Hon kommer in i rummet tio minuter senare och luktar blöthund. Jag påpekar det högt och hoppas att hon ska må lite dåligt över det, fast egentligen är jag inte arg. Bara besviken. Vi hade ju planer och jag var taggad men hon missade bussen. Självklart.
Jag har ett allvarligt problem då det kommer till att vara i tid. Vare sig det är tio minuter eller en timmes försening, det finns få saker som irriterar mig lika mycket som när folk är sena då man bestämt att träffas ett visst klockslag.
Jag får själv dåligt samvete bara jag är ett par minuter sen, just för att det känns så taskigt att låta den andra personen vänta på mig, och jag funderar starkt på om vissa människor faktiskt saknar förmågan att tänka på det sättet.
Ibland händer det ju givetvis att det dyker upp oväntade saker mitt från ingenstans, och då är det väl klart att man blir lite sen, men då det inte finns någon anledning för den sena ankomsten känns det bara väldigt otrevligt.
Nu framstår jag som världens surkärring, och kanske är det just det jag är. Nä, hörni, det är faktiskt okej att irritera sig på saker ibland, men jag ska försöka förbättra mig. Om mina vänner försöker att komma i tid också, förstås (lycka till med det).
Som sagt. Jag är inte arg, blöthund. Bara besviken. Men jag gillar dig ändå.
Trevlig helg!