"Kent-sviter" efter PDOL
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Faktum var att de sista tre städerna skulle vi ta oss till på bara tre dagar, svettigt värre! Nej, då, det var inte shoppingen som styrde, inte heller något behov av att resa till städer av olika slag på måfå utan istället rätt och slätt om slutspurten på Kents sommarturné.
Hade jag och maken nu varit 20 bast-någonting hade detta kanske gått att genomföra rent praktiskt, men att resa med två barn och en hundvalp i släptåg för att se på en mängd Kent-konserter hela sommaren, nja, det hade helt enkelt blivit för komplicerat ... Men cyklar in till centrala Piteå på lördagskvällen gör vi givetvis (som de Kent-fanatiker vi är) för att titta på Sveriges största rockband på PDOL.
Innan vi går in på området vill dock maken springa upp till presscentret på Statt en vända för att lämna lite prylar. Jag passar på att gå på toaletten och när jag kommer ut igen kommer en väldigt bekant, smal och svartklädd man gående emot mig i korridoren ... hm, inte är väl detta någon jag känner?
Han passerar mig och, shit! Nu hinner hjärnan reagera: Det var ju för tusan Kents sångare Jocke Berg som gick runt i korridorerna och hade någon slags mental uppladdning inför kvällens konsert. Jag börjar kvittra och skutta omkring hejvilt som en galen tonåring och maken och vår kompis får sig ett gott skratt. (Här ska tilläggas att maken givetivs hade observerat att det VAR Jocke Berg som kom gående och bara stod och väntade på om jag skulle upptäcka någonting, vilket jag givetvis inte gjorde i tid).
Här hade det naturligtvis varit läge för:
n Autograf.
nBild med mobilkameran för att lägga ut på facebook.
nBild med vanlig kamera för att visa barnbarnen.
Men, tja ... istället blev det ett kort möte i en korridor i alla fall, kändes som en typisk "Laila-grej" som vännerna skulle säga, helt himla korkat!
Nattens konsert kan bara beskrivas som "magisk". Efteråt lider jag av typiska "Kent-sviter", ont i nacken (av allt diggande), ont i fötterna (av allt hoppande) och ett tryck över bröstet (shit, vilket basljud de dunkade ut.) Vem vet, kanske spanar vi in turneplanen för nästa år också? Helt givet är i alla fall att jag måste lyssna på dem live igen.
I sommar känns det dock som att pojkarnas golfträningar styr vårt semesterliv, vi stiger upp tidigt (tja, tidigt för mig i alla fall) tre dagar i veckan att beger oss sig ut till Piteå golfklubb. Både storkillen och lillkillen har blivit helfrälsta golfspelare och jag och maken laddar återigen för att ta grönt kort (förhoppningsvis blir det en kurs snart)
Men tja, jag måste erkänna att det är ett trevligt semesterliv att vara golf-förälder också när solen alltid skiner, man sitter på terassen i sköna soffor, dricker kaffe för att piggna till och slår några bollar på rangen. "Du har ju till och med blivit solbränd", utbrister min mor och ja, det har jag faktiskt och det händer inte ofta.
Våra skidvänner går till och med ett steg längre att beslutar sig helt sonika för att ställa dit sina husvagnar, varför åka utanför kommungränsen när man kan både campa, uppleva lite festival och spela golf på hemmaplan?
Enda molnet på himlen just nu är att jag efter veckans festligheter i de chockrosa, högklackade skorna drabbats av akut skoskav på vänster häl! Aj, aj!