Kapitalets boskap har glömt solidariteten
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
aktie värd 49 pix och detta trots att affärerna går lysande. Resultatet för 2007 blev en rekordvinst på 27,5 miljarder kronor och aktieägarna får dela på 18 miljarder.
Men marknaden gnisslar eller i vart fall har den inköpta torpeden tillika vd:n Lars Nyberg beslutat att visa kallhamrad handlingskraft. Genom att sparka 2 900 personer ska Telia Sonera spara runt fem miljarder kronor. Till vad? Bättre service, smidigare teknik, nja, snarare mer utdelning till ägarna. En redan slimmad personalstab ska göras anorektisk.
Facken protesterar högljutt, men nyhetsrapporteringen är ljum. Kortsiktiga massuppsägningar är numera vardagsmat och en medicin som ska sväljas utan grimaser. Arbetslivet är förvisso ingen välgörenhetsinrättning, men när tunnelseende psykopater bestämmer dagordningen så räcker inte ens rekordvinster långt.
Aha, du säger att marknaden är fri och att i fallet Telia Sonera så måste bolaget se om sitt hus och möta framtiden i en kostym som passar. Vi skulle kunna förledas tro på det, om det inte vore för att marknadsanalytikerna spår att Telia Sonera kommer att tjäna ännu mer pengar i år. Det är alltså blott och bart aktieägarna som ska gödas. Ja, toppcheferna går förstås aldrig lottlösa.
Men du äger kanske också Teliaaktier. Du sitter där med dina förlorade tusenlappar och kan inte annat. Kanske tillhör du dem som gör vågen när Lars Nyberg visar handlingskraft som möjligen kan sätta fart på aktiekursen? Vinstmaximering istället för solidaritet med de tusentals människor som förlorar sina jobb. Du eller snarare vi är ju ägare numera och då är det viktigt att hålla koll på börskurserna.
Naomi Klein har beskrivit fenomenet "ägarsamhället" med USA som plattform. Där som i Sverige har den högerinriktade ekonomiska revolutionen sedan länge rullat över oss som en våt filt. Enligt Klein var konceptet enkelt: om arbetarklassens medlemmar ägde en liten del av marknaden så skulle de upphöra att betrakta sig som arbetare och i stället börja uppfatta sig själva som ägare, med samma intressen som sina chefer. Därmed skulle de lättare luras att rösta på politiker som för en politik som gynnar de rika.
I dag är vi där. Det är pensionsförsäkringar och aktiesparande för hela slanten. För några tusenlappar hit eller dit har vi förvandlat oss till boskap som bara kan tänkta i en intresseriktning och den riktningen innefattar inte solidaritet med sparkade Teliaanställda. I vart fall inte om det missgynnar aktiekursen.
På samma sätt har vi i åratal indoktrinerats att tro att folk som är sjuka och arbetslösa är ett gäng fuskare. Nu står vi där med en politik som slår lieslag mot människor som inte har haft samma tur som du och jag. Men, herregud, fler är ju i arbete och färre är sjuka, så varför gnälla?
Därför att vi befinner oss i en högkonjunktur och nästa gång marknaden dippar kommer många, många att hamna i skärselden. Då, om inte förr, kanske du förbannar den där aktiekursen som fick dig att glömma så mycket som är av större vikt och värde.