Kamratlig middag för två
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Årets arbetare" ska utses. I potten ligger en middag med kamrat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Här har det tänkts till. Att tankarna går till Sovjetkommunistiska knep är faktiskt ofrånkomligt. Men kamrat Reinfeldt behöver förstås en rejäl mustasch. Eller kanske kan Littorin odla fram ett Ho Chi Minh-skägg.
Andra menar att utspelet inte alls har med Sovjetkommunism att göra, utan snarare är ett utslag av hederlig överklassmentalitet. Inget onödigt ont om kamrat Sven Otto, men som "årets arbetare" kanske inte en middag för två är det ultimata priset. Eller som Kolingen uttryckte det; "Putäll på er, grevar och baroner".
Proffsboxning ska åter bli tillåtet i Sverige och debatten de senaste dagarna har varit intensiv. Själv har jag svårt att helhjärtat instämma i hyllningskören, men är samtidigt trött på den dubbelmoral som frodats. I åratal har det varit fullt legalt att kicka ner folk i kampsportgalor, men inte att boxas.
Fast nu är vi i Sverige och då blir det bara lagom tilllåtet. Sålunda får en proffsmatch vara i högst fyra ronder.
Jag är förvisso ingen boxningsexpert, om än jag tränat i min ungdom, men inte fan är det nyttigt att gång på gång ta emot smällar mot huvudet. Där har nog hjärnforskarna rätt.
Boxning är lite farligt, men det är mycket som är farligt. Att cykla utan hjälm, till exempel. Det är tack och lov fortfarande tillåtet.
Att dricka sprit är farligt. Det vet, om inte annat, Plåtslagaren. Första gången vi skulle ta ett järn ihop fick han mig att blekna. Två dricksglas, väldigt mycket sprit och så lite dricka för färgens skull. Han svepte alltid första och fyllde på en ny som han smuttade på medan vi rensade fisk och utförde andra sysslor i fiskestugan.
Mmm, den mannen klarade att föra sig även med sprit i kroppen, men i somras gick det väldigt illa. Efter en lång fiskedag var det dags att grogga. Spriten förvarade han av någon anledning i en petflaska och han fyllde sitt glas och spädde med apelsindricka. Svepte, fyllde på nytt, drack ur, fyllde på nytt och så där fortsatte det. Efter femte groggen blev han en smula fundersam.
"Jag känner ju ingenting", muttrade han och gick sedan och kojade.
Dagen efter fick han svar på mysteriet. Den sprit han hällde i glaset var i själva verket sockerdricka. Lika bra det, sprit är ju som bekant farligare än proffsboxning.
Appropå sprit eller boxning. Bara att välja. I morgon är det firmafest och vi ska bevittna Vargens illusioner. Jag är full av beundran för illusionister, men egentligen gillar jag inte det där packet. Jag gillar inte att bli blåst. Jag vill veta hur det går till, men då blir det nog tämligen meningslöst att bjuda på show. Fast egentligen vet jag. Man använder sina fem sinnen för att skapa illusionen av ett sjätte. Ungefär som att dricka sprit.