Olle Ljungström är död. Han dog natten mot onsdag. Jag kan inte säga att det kom som en chock, men det gör mig sorgsen i sinnet. Han var en av mina svenska favoritartister. Säger man "var"? Hans musik lever i högsta grad och onsdagkvällen blev en tribute till hans minne.
Jag älskar Olle Ljungströms texter. Med lätta penseldrag målar han upp bilder av melankoli och ångest, men utan att falla ner i en djup och svart brunn. Som det heter i "Kaffe och en cigarett":
"I fåtöljen framför tv:n, där har jag mitt liv. / Mina blommor dom dör, jag är trött, trött och skör. / Men jag kan va' stark, jag kan få allt. / Jag kan sprida färg, jag kan regera. / Men det blir nog en till kaffe och en cigarett."
Nej, det var ingen chock att Olle Ljungström dog. Under många år levde han sitt liv på en knivsegg och sådant brukar kosta. Lägg till ångesten och en vacklande hälsa på senare år, men fan i helvete 54 år känns onödigt tidigt. De senaste åren hade han äntligen fått välförtjänt cred efter sin medverkan i "Så mycket bättre", om än det konstigt nog var Magnus Ugglas version av "Jag och min far" som snurrade sönder i radion. Nå ja, det var Olle som fick flisen.
Nää, det är så tråkigt. Olle Ljungströms död berör mig på ett personligt plan betydligt hårdare än när Prince och Bowie gick hädan tidigare i år. Givetvis ingen diss mot nämnda stjärnor, men jag har levt med Olles texter på ett annat sätt. Nästan som ett soundtrack av mitt liv.
Jag har till och med spelat in en version av "Som du". Nej, haha, min inspelning är självfallet sämre och inte utgiven, men jag citerar första versen:
"Du lät mig leka lite stor. / Känna hur det känns. / Och du var som en bror. / Fick allt att stämma överens."
Och refrängen:
"För jag ville va som du. / Jag ville va som du. / Jag ville va som du. / Och göra allting du kunde."
R.I.P Olle Ljungström, kanske får du ligga bredvid din far där borta vid pilen eller som Olle så vackert sjunger:
"Cirkeln ska slutas. / Det har jag kvar. / Vi ska enas i jorden. / Jag och min far."
Det är den där närvaron och känsligheten som berör mig. För egen del fick jag aldrig riktigt göra det bokslut jag ville och behövde med min egen far. Han var så sjuk de sista åren att liv blev meningslöst. I det läget finns det inte tillfälle att säga de där orden som borde han blivit sagda.
Men min inspelning av "Som du" hade inget med min far att göra. För mig handlade det om en vän och mentor som för 25 år sedan dog knall och fall ett par dagar innan jag skulle hälsa på honom i byn där han bodde.
Det är så skört det här korta livet och hur vi än vrider och vänder så ska alla i jorden.