Det var under ett samtal om ditt och datt som en av mina vänner plötsligt utbrast:
"Det var tur för dig att dina föräldrar investerade i benbanken åt dig när du var ung!"
"Benbanken? Vaddå benbanken", frågade jag undrande eftersom jag inte var lika bevandrad i människokroppens uppbyggnad som den tidigare elitidrottaren.
Då följde en längre utläggning om hur viktigt det är att stampa mark, promenera, springa, hoppa... ja, lek i rörelse under uppväxttiden och tonåren fram till ungefär 25 års ålder. Då når de flesta når sin Peak Bone Mass, som på ren svenska innebär högsta uppnådda benmassa.
När man är någonstans kring 35 börjar kroppen förlora mer benmassa än den kan producera. Ju mer benmassa du bygger upp som ung desto bättre skydd har du mot osteoporos när du blir äldre.
Det där med benskörhet, eller just osteoporos som det heter, är förstås mer komplext än min ovanstående beskrivning av förklaringen jag fick kring benbanken. Osteoporos kan ha många orsaker och ofta är sjukdomen ett resultat av flera riskfaktorer som samverkar och det är jag inte mannen att utveckla eller förklara. Men benbanken är något alla föräldrar borde investera i när det gäller barnen.
Innan jag fick höra orden "investera i benbanken" hade jag berättat om att jag inte minns en enda skjuts i bil till skolan, träning eller nåt annat evenemang under hela min uppväxttid. Det var apostlahästarna, cykeln eller sparkstöttningen till och från skolan. Alltid. Oavsett väder och vind. Moped föll mig aldrig i smaken när jag fyllt 15 och körkortet fick också vänta några månader efter 18.
Och när jag tänker tillbaka till de tidiga knatteåren minns jag när jag och kamraten Roland "Bronco" Hansson cyklade från mitt hem på Djupviken och hans hem vid dåvarande mejeriet till parken i Munksund för att kicka boll.
Piteå IF bedrev ingen organiserad ungdomsfotboll, men det gjorde MSSK i Parken så kosan styrdes dit. Det blandades grabbar i åldrarna 8–12 år och typ åtta lag med tio i varje möttes i serieform i sjumannafotboll. Lagen döptes till Arsenal, Chelsea, Everton, Leeds, Liverpool och allt vad de engelska storheterna under mitten av 60-talet hette. Åldersmixen fungerade faktiskt.
Ledarna ägde en stor skopa sunt förnuft och blandade och gav så att lagen i internserien var ganska jämna. En hel del gick ut på att lära sig vinna och förlora på ett bra sätt. Förmodligen var jag en av de mest svårlärda, men det är en annan historia.
Tillbaka där jag började. Benbanken.
Många läkare, sjukgymnaster och andra inom vården ser osteoporos som ett gigantiskt framtida problem. Min polare hävdar bestämt att många föräldrar och skolan investerar åt helsike för litet i benbanken.
Och han har troligtvis rätt om mig också. Efter drygt 30 års fysiskt förfall hade det nog varit svårt för mig att hoppa på Viktresan om inte föräldrarna investerat en del i benbanken ...