Här om veckan fick vi en uppgift i skolan att utvärdera hur man är en god människa. Arbetet förväntas vara klart i slutet på veckan och jag har fortfarande inte kommit på något vettigt svar. Jag tror inte att man föds ond eller god, kanske är det ens gärningar som avgör. Men samtidigt, är man ond om man skrattar åt någon som gjort sig illa, om man fuskar i Wordfeud, eller om faktiskt tycker att Petra Mede borde byta jobb? I sådana fall hamnar väl ingen i himlen efter döden. Det måste i själva verket vara väldigt låga huspriser i där uppe. En vrållya som vanligtvis skulle kosta 20 mille på Djursholm kanske inte kostar mer än en pizza från Malmö i himlen.
I Afghanistan krigas det, I Grekland finns inga pengar, I Djibouti könsstympas flickor och i Norge rensar man fisk. Världen är hemsk. Men en bra värld kräver också bra människor som jobbar för förbättring. Och ändå sitter du där med morgonkaffet, läsandes på en krönika som inte verkar komma någon vart, medan jag fortfarande tänker på pizzan från första stycket.
Men hur ska vi agera för att göra världen till en bättre plats?
Som den googlefantast jag faktiskt erkänner mig att vara har jag självklart googlat på hur man är en bra människa. En bra människa är osjälvisk, modig, smart, ja, listan kan göras lång. Men för att sammanfatta: Du bör ha tålamod som Dalai Lama, mod som Maverick och vara lika godhjärtad som Bamse. Inte nog med det, vi har dessutom samhällets ideal att leva upp till. Du ska ha ben som Beyoncé, bröst som i Baywatch och muskler som Schwarzenegger.
Som alla andra viktiga frågor och diskussioner den här veckan slutade även denna med Beyoncé istället, och uppenbarligen är världen inte alls en bättre plats. Petra Mede ska fortfarande leda Eurovision Song Contest, jag fuskar fortfarande i Wordfeud och precis som vanligt kommer inte min uppsats vara klar i tid.