Den rÄdande pandemin stÀller till det Àven för oss som Àlskar att vara ute pÄ vattnet. Tro det eller ej. Detta trots att möjligheten till social distansering i princip Àr oÀndlig pÄ havet.
NÀstan alla större regattor har stÀllts in och gÀsthamnarna ligger öde. Det första tycker jag Àr helt ok dÄ vi kappseglare har en förmÄga att trÀnga ihop oss i sittbrunnarna efter dagens race och kramarna kan bli bÄde mÄnga och lÄnga. Dessutom kommer vi frÄn olika delar av landet. Olyckor kan ju ocksÄ intrÀffa i tÀvlingsivern, Àven om de Àr ovanliga inom segelsporten.
Det andra Ă€r jag dĂ€remot mer förvĂ„nad över. Firade midsommar pĂ„ Gotland â vi bilade ned och Ă„kte en fĂ€rja med kanske trettio procents belĂ€ggning â och passade naturligtvis pĂ„ att svĂ€nga förbi Visby gĂ€sthamn. Fyra segelbĂ„tar i bassĂ€ngen! NĂ€r man seglar till Gotland försöker man anpassa ankomsten till förmiddagen, detta för att vara sĂ€ker pĂ„ att hitta en plats. Nu var det alltsĂ„ i stort sett tomt. Lite mĂ€rkligt kan jag tycka.
FÀrdas man med egen bÄt har man ju alla möjligheter att vÀlja hur nÀra andra mÀnniskor man vill vara, Àven i en av Sveriges populÀraste hamnar.
Men trevligt hade vi pĂ„ âöjnâ, trots coviden. Midsommarafton med stĂ„ngstötning, varpa och kubb â den annars obligatoriska grenen rövkrok utgick dĂ€remot i Ă„r â bortsprungna hundar, fĂ€stingar och nya bekantskaper. Allt detta pĂ„ gott och ont.
Under femkampen hamnade jag nÀmligen i samma lag som en annan Ove frÄn 08-land. Vad Àr oddsen för det? För övrigt en skrÀmmande upplevelse. Han var nÀmligen, Àrligt talat dum i hela sitt stockholmska huvud. Tror faktiskt inte att det hade med namnet att göra. Han bara var det.
NÄvÀl, för att göra en lÄng historia kort tyckte han pÄ fullaste allvar att vi allihop skulle gÄ in i vÀxthuset för nattvickningen. Detta pÄ grund av alla mygg. PÄ Gotland! Vilka mygg? Jag vÀgrade naturligtvis och hÀnvisade till Anders Tegnell. Blev dÀrefter kallad mes och om inte smockan direkt hÀngde i luften sÄ blev stÀmningen aningen anstrÀngd, innan medling tog vid och hela sÀllskapet till slut valde att stanna utomhus i den mörka gotlÀndska natten.
NĂ€r det sedan blev dags för kaffe erbjöd jag mig att hĂ€mta det inne i stugan. DĂ„ hör jag dum-Ove hojta; âHörru arg-Ove, törs du verkligen gĂ„ in i huset i dessa coronatider, ha ha ha.â DĂ„ gick jag hem, nĂ„gon mĂ„tta fĂ„r det vara.
DjÀvla Ove!