Det har kanske tjatats nog om kylan (se Åse Nordlunds krönika på temat på nästa uppslag), men det är svårt att komma ifrån att den omsluter en konstant. Det gör fysiskt ont i mig när jag kommer nedför trappen om morgnarna och konstaterar att även denna dag börjar i minus 30. Jag delar upp cykelturen till jobbet i etapper. Första handvärmar-stopp är förskolan. Sedan stannar jag till i biblioteksfoajén och tinar upp onda tummar innan jag trampar sista biten till tidningen. Bara av- och påklädning tar en kvart i anspråk och fyraåringen får åka cykelkärra nerstoppad i en sovsäck för att inte vara nerkyld innan vi når hennes slutdestination.
I julklapp fick jag handskvärmare. Små kuddar med sandliknande fyllning, som man skakar om - och då börjar en ljuvlig värme sprida sig i händerna.
Tolv timmar räcker värmen och de är en riktig livräddare under de nödvändiga utomhusaktiviteterna. Säkert inte speciellt miljövänliga, men kanske bättre än att starta upp bilen?
Googlar och hittar handskar som värms upp via ett kameraliknande batteri och tänker att det satsar jag på till nästa vinter. Det finns kläder också. Helst skulle jag vilja ha alla plagg med inbyggd värme.
På dagens Helgsidor hittar du idrottspersoner som tål en hel del kyla. Både Björn Ferry och David Hedlund är vana att träna under kylslagna förhållanden.