I morgon börjar eländet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tålmodigt har jag tvingats lyssna på den ömsinta och småputtriga "Du är min man" framförd av Helen Sjöholm. Vi kan väl säga att det är en okej låt, men att höra den gång på gång är inte riktigt min melodi. Texten har stansats fast i hjärnan och efter si så där 19 spelningar börjar rader som "Och om den bistra verkligheten är mer än du kan ta just nu/så låt mig hjälpa dig då att svälja förtreten ..." associera i, misstänker jag, aningen felaktiga tankebanor.
Försöker sova, men till sist tar den griniga gamla gubbjäveln över och jag dunkar i kupéväggen. Det blir tyst, men att somna med Benny Anderssons övertrevliga melodibygge ringande i öronen visar sig vara lika svårt som att börja gilla den svenska melodifestivalen. Det vill säga omöjligt.
I morgon börjar eländet. I morgon börjar en vår fylld av lördagar med undermålig musik på bästa sändningstid. Givetvis ackompanjerat av en övermåtta med braskande löp om artisternas halsont och stukade fötter, kärleksäventyr och eventuella alkoholbekymmer. Eller också är det någon artists vän som har dött. För tio år sedan!
Visst, det är fritt att gilla vad man vill och numera har vi mer än en kanal, så ingen behöver se skiten. För skit är det! Haha, vilket intellektuellt snobberi och vilket monumentalt folkförakt. Tänk på alla som sitter där i stugorna och nynnar med till melodier så klåpiga att ett barn med leksakspiano skulle kunna vara kompositör. Sorry, alla barn.
Självklart finns det bra schlager och duktiga schlagerartister, men det koncept den där Björkman har sålt in öppnar verkligen dörren för en Melodifestival garnerad med gott om musikaliskt obehagliga överraskningar. Fyra delfinaler där merparten av bidragen med största sannolikhet (baserat på tidigare års erfarenheter) är smörja. En Andra chansen på det och så slutligen final den 13 mars.
Sex lördagar i rad som i värsta fall gör dig till en lallande lobotomerad zombie.
Därefter ett antal program "Inför eurovision song contest" där övriga Europas bidrag presenteras och gudarna ska veta att det finns grader i tonkonstens helvete.
Till sist en finalvecka med två semifinaler och en grande finale i Oslo. En gutt med fiol vann ju som bekant i fjol.
Som vanligt kommer Sverige att överskatta det egna bidraget och när rösterna är räknade och, snyft, Sverige hamnat på nittonde plats, ja, då jävlar ska det insinueras om öststaternas röstkarteller och dumma otacksamma Skit-Norge som inte gav Sverige full pott.
För övrigt har schlagerstjärnan Carola på sedvanligt intelligent sätt uttalat sig om jordbävningen på Haiti. Det hade visst något med bibeln och domedagen att göra. Jag som trodde att det handlade om geovetenskapliga fenomen i form av jordplattor som krockar.
Säg det med en schlager!