I can't stand the rain. Orden ekar i mina öron och det som i någon mån tröstar är att det är fina Ann Peebles som sjunger. Hennes version av den här lilla soulpärlan är betydligt bättre än Tina Turners svulstiga 80-talsversion.
Men nu är det regnet. I can't stand the rain. Jag står inte ut med regnet. Det måste ta slut. Hur var det nu man gemensamhetsbönade och dansade när det begav sig i Woodstock och det regnade som värst? Nej, jag var så klart inte där, men jag har sett filmen.
Jag har precis kravlat mig upp ur den skitigaste av skyttegravar och bara, jag säger bara, med en hårsmån klarar mig med livet i behåll. Fyra kilo lättare efter tre dygns magsjuka som slår det mesta i den vägen.
Min värld krympte till sängen och toaletten. Fem meter som ibland var för mycket och långa stunder bosatte jag mig på toan. Hungrig, uttorkad och darrig. Äta? Nej, nej! Dricka? Nix! Men så en liten ljusning efter två dygn och som en hägring såg jag kylskåpet. Återställde vätskebalansen, åt lite och lite till.
Bakslag! Ännu ett dygn i skyttegraven. Men på fjärde dagen återuppstod jag och nu får väl läget sägas vara stabilt, men fan vet om man törs släppa en fis.
Så jag återvänder så sakteliga till livet och inser att det inte är så mycket man förlorat. Om man inte älskar regn. Det gör jag inte, så jag spelar Ann Peebles "I can´t stand the rain" och när jag ändå är i gång så letar jag mer låtar med rain/regn i titeln.
Irma Thomas sjunger härligt krispigt i soulvalsiga "It´s raining" och så svenska Doris i jazzanstrukna "Grey rain of Sweden". Den skulle banne mig fungera som svenska nationalsången just nu.
Det finns hur många regnlåtar som helst, men det gör mig inte direkt glad. Jag är en vackert-väder-människa som blir på bra humör av sol och även om det inte hjälper med böner så måste jag säga att George Harrison lindrar med "Here comes the sun".
För att inte tala om Albert Hammonds "It never rains in southern California".
Det sistnämnda är faktiskt sant. I vissa delar av Kalifornien har det regnat extremt lite och vattenbristen är stor. Det är förbjudet att vattna sina gräsmattor. Det finns inga gröna, allt är gult och jag läser att det finns företag som specialiserat sig på att sprutmåla gräsmattor gröna. Bara i Amerika!
Jag träffar en jänkare från L.A under Summer Games i Piteå och det regnade även då. Så jag beklagade vädret, men han hävdade att han njöt och sedan berättade han om torkan på den amerikanska västkusten. Så det är klart att jag unnade honom lite regn.
Men nu, nää, nu har det regnat nog. Eller det har det ju inte. Det ska visst komma mer.
Fast regn kan förstöra mer än mitt humör. En semesterresa till exempel. Barnen var små och vi bokade fem dygn i Skara Sommarland. Allt för barnen, men som det regnade. Det tog aldrig slut. Det vräkte ner, det var svinkallt och det blåste nordan.
Till sist fick jag nog och enligt prognoserna fanns det chans till lite sol i öst. Så vi packade och drog och hamnade i Oxelösund där vi kunde ladda om. Sedan kom solen och värmen. Du vet, efter regn kommer sol. Bara att hålla ut.