Hyenamentalitet eller allmänintresse
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allmänintresse är inte detsamma som nyfikenhet eller det läsarna vill veta. Uppenbart allmänintresse är mer komplicerat.
Allmänintresse betyder för oss att det är viktigt att läsarna blir informerade. Detta är i sin tur beroende av brottets art och personen bakom brottet.
Ju mer offentlig personen är, ju högre är sannolikheten för att vi publicerar namn. På samma sätt ökar sannolikheten för namnpublicering ju grövre brottet är men också brottets effekt på samhället eller brottets offentliga karaktär.
Detta får följande konsekvenser:
Om en fullmäktigepolitiker kör rattfull publicerar vi namn, medan vi inte gör det om en okänd person gör samma sak. Allmänintresset ligger i att det är av betydelse för väljarna att känna till hur dess företrädare sköter sig.
Om en okänd man har spridit droger i Piteå i stor omfattning och döms för grovt narkotikabrott, publicerar vi namn. Allmänintresset ligger i brottets allmänfarliga karaktär, att det skadar våra ungdomar som riskerar att fastna i livslångt missbruk, med de följder det får för det allmänna.
Grunden för oss är alltså uppenbart allmänintresse, att straffa är inte vårt syfte. Publiceringen är en konsekvens av gärningsmännens handling och ställning samt gärningens karaktär.
Åter till brandattentatet. Vi är ytterst restriktiva med namnpublicering och varje beslut är unikt och prövas utifrån sina egna premisser.
Det brott de två männen begick var ett mycket allvarligt brott. Det visar även tingsrättens ställningstagande i påföljdsfrågan, 4,5 års fängelse. Brottet är ett så kallat hatbrott och riktas mot de mänskliga rättigheterna.
Efter det första attentatet mot RFSL:s lokal hölls en stor demonstration på Piteås gator mot dådet. Strax därpå upprepades dådet. Det handlar inte om ett pojkstreck, männen är 23 och 26 år gamla, utan om ett ytterst allvarligt brott. Detta är i sin tur i sin karaktär offentligt. Det var riktat mot en förening i en i Piteå centralt belägen byggnad och riktat mot det fria samhället.
Namnpublicering är inte ett straff utan en konsekvens av en handling som allmänheten har rätt att få relevant information om. Vem som utförde handlingarna är belagt av den rättsvårdande myndigheten och principiellt intressant.
Grundregeln för den fria pressen är att vi berättar om alla detaljer som är relevanta. Vi kan göra undantag under vissa omständigheter, då skyddet för individen/brottslingen väger tyngre än allmänintresset. Det hade kunnat vara fallet om de dömda hade varit tonåringar eller dömts till rättspsykiatrisk vård.
I detta fall menar jag att det inte finns skäl för ett sådant undantag.