Husvagnsliv med norska spanjorer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När vi så öppnar husvagnsdörren på morgonen (panikartat eftersom det säkert är 30 grader varmt där inne) finner vi oss omringade av ett gäng norska husvagnscampare.
Att de är norrmän förstår man genast av två saker:
n1. De har alla stora, fina husvagnar av märket Bjølseth.
n2. När deras mobiltelefoner ringer är det till tonerna av Alexander Rybaks "I´m in love with a fairytale".
Vi hälsar artigt och sedan vill de komma fram och hälsa på vår nya familjemedlem, Ruben. På sätt och vis så känns det som om Ruben är min tredje son, denna lurviga, glada Jack Russel-valp har redan en stor plats i mitt hjärta (men ställer också till med en hel del upptåg)
Med en valp i koppel tar det väääldigt lååång tid att transportera oss från "vår" del av campingen till andra sidan där våra vänner har hyrt en strandvilla. Många ska hälsa och Ruben låter sig villigt klappas efter vägen. Gulliga Ruben i all ära, men våra medföljande tonåringar tycker helt klart att norrmännen (läs de norska ungdomarna) är betydligt mer intressanta och till och med lillkillen vill följa med och träffa dessa "spanjorer" som han av någon anledning kallar dem.
Lite fundersamma blir vi dock när han kommer hem till husvagnen på kvällen och säger sig ha bestämt träff med den "läskiga gubben" i morgon kl 16.00.
"Vilken läskig gubbe" undrar jag och maken i kör och förbjuder honom bestämt att träffa denna "gubbe" nästa dag. När det visar sig att den "läskiga gubben" är själva verket är "Simon", typ 13 år från Norge så andas vi dock ut....det hela verkar riskfritt! ("Mötet" går helt enkelt ut på att de hälsar kort på varandra vid luftlandet)
Via "klart.se" håller våra vänner koll på hur molnigt respektive soligt det ska vara de kommande dagarna ...
Störst solchans ska det vara mellan klockan fem och sju nästa morgon, jag och väninnan bestämmer oss för att "då ska vi sola" ... men sedan glöms saken givetvis bort och vi går och lägger oss som vanligt... Men så, av en slump, vaknar jag exakt klockan fem morgonen därpå, konstaterar att det är svinkallt i vagnen (eftersom takluckan är öppen) och är i grymt behov av att gå på toaletten. Även maken vaknar och vi tumlar yrvaket upp ur vagnen för att besöka servicehuset.
"Hej, hej" hälsar grannen i husbilen intill (som sitter ute och röker och läser tidningen som om det vore den mest naturliga saken i världen att göra vid den tiden på dygnet)
Och mycket riktigt, när vi kikar uppåt upptäcker vi att det är alldeles klart på himlen, tyvärr är det som sagt också svinkallt så någon solning känns inte aktuell. Istället går vi och lägger oss igen för att vakna upp igen i ännu en "bastu". Hm, man kanske skulle ha stigit upp klockan fem, väckt väninnan och begett sig ner till stranden i alla fall?
Dagen därpå står den årliga familje-minigolftävlingen på programmet, maken siktar givetvis på seger men får se sig besegrad av MIG med två slag, härligt! Muttrande styr han bil och husvagn hemåt. Detta bådar gott inför min kommande golfkarriär!
I kväll drar jag äntligen på mig de rosa, högklackade skorna och går på fest!