Målarnas strejk är slut. Avtalsmatchen slutade ungefär 1–1. Ett par procent i lönelyft, litet extra anställningsskydd åt gravida målare som mår pyton och av en allsmäktig försäkringskassa beviljats graviditetspenning.
Sjukpenning får det inte heta, ty graviditet är ingen sjukdom. Däremot kan det uppstå diverse kroppsliga besvär som en biverkning av graviditeten, men eftersom krämporna hänger ihop med det välsignade tillståndet och endast kan drabba kvinnor, kan dessa inte klassas som sjukdom. Det vore att diskriminera männen som aldrig lyckas dra på sig foglossning.
Graviditet och barnafödande är inte värst yppiii!! på arbetsmarknaden. Har du tänkt skaffa barn? Det har du. Det har inte vi. Tack och adjö. Marknaden, den underbara, har svårt att se små knytten som förutsättningen för sin överlevnad. Kommer det inga nya som kan producera och konsumera är det att bara gräva ner verktygen och börja odla potatis. Till dess man själv blir en sättpotatis.
Ulrich Spiesshofer, vd för ABB-koncernen, behövde inte strejka för att få upp sin lön. Han fick sina 20 procent och när de stoppades in i den enarmade banditen och Spiesshofer drog i spaken trillade det ut så många kronor att årslönen steg till 77 miljoner. Om detta och mer därtill står att läsa i den rosa finanstidningen.
Sjuttisju mille! Jättebra, men bättre kan det bli. Ytterligare 420 miljoner ligger och väntar på ABB:s storpotät och några andra gubbar som känner sig underbetalda, med tanke på vad som krävs av dem.
Ledningen ska spara bort åtta miljarder för att höja lönsamheten och humöret på aktieägarna. Sånt kostar på. Effektivisering, nedläggningar, nedskärningar och fabriksflytt till länder där arbetarna bara kostar hälften som i Sverige. Exempelvis. Öjebyfabriken var nära att stryka med i sparprogrammet, men än sker under. Någon lyckades tydligen övertyga Någon om att det var lönsammare att låta bli. .
På stämman gnällde några svenska storägare över att ersättningen till ledningen var alldeles för hög i förhållande till arbetstakten. Här gjordes inte så många knop. Vad man kunde se. Så varför denna ynnest? undrade de och sa nej.
Huvudägaren, svenska Investor, företrädd av Jacob Wallenberg, vice ordförande i ABB-koncernen och en man som vet att det kostar att umgås med eliten, räddade kalaset. Prata med näsvisa journalister ville Wallenbergaren inte, men hans buktalare, kommunikationschefen, förklarar att orsaken till vd:s höga ersättning är en affärshemlighet som inte får avslöjas, av risk för att konkurrenter då kan stjäla idéen. Ja, det vore förstås väldigt onödigt.
Aktieägarna surar över att sparprogrammet går så lusigt. Ska det vara så himla svårt att fixa de där åtta miljaderna? undrades det på stämman. Styrelseordföranden höll med om att det tog lång tid, " men vi måste ju ha personalen med på båten".
Det var väl gulligt? Att inte bara lämna folk att drunkna när fabriken seglar iväg till Låglöneland. Dom får följa med och lära upp den nya personalen och sen åka hem och hitta på nåt.