Ryssen kommer!
Jag hörde det redan som barn när farmor drog i gång sina skrämselhistorier om Ivan. I lumpen mullrade befälen slentrianmässigt att ”fienden kommer från öst”.
Jaha, gäsp, vi vanliga beväringar var väl måttligt imponerade.
Sant är att vi svenskar historiskt har utkämpat många krig mot ryssen. Det kanske mest berömda är slaget vid ukrainska Poltava 1709 som ryssarna vann. I striderna deltog för övrigt 600 man från Västerbottens regemente.
100 år senare blev vi snudd på uppätna av den ryska björnen och förlorade Finland. Ett stukat Sverige gick in i den långa freden.
I modern tid har Ryssland (eller Sovjet) tjänat som skrämselhicka och under det kalla kriget när Sverige aktivt spionerade åt Natosidan var det emellanåt frostigt. Men fullskaligt krig mellan de gamla trätobröderna har inte direkt varit aktuellt.
Än mindre nu. Trots att Sveriges påstådda neutralitet inte tål någon närmare granskning i sömmarna. Vi tillhör den västra sfären och numera deltar vi dessutom i USA-ledda krig.
Det är med andra ord fullt naturligt om Ryssland ser med viss skepsis på lilla Sverige.
När vår överbefälhavare i vintras klargjorde att Sverige skulle kunna motstå ett anfall (från öst får förmodas) i högst en vecka blev det ett fasligt liv bland högerdebattörer, försvarsvänner och krigiska folkpartister. Det talades till och med om landsförräderi.
Överbefälhavaren sa bara sanningen. Vi förfogar förvisso över en tämligen modern vapenarsenal, men mängden är ringa och räknar vi antalet soldater är det minst sagt få.
Ja, vi har ju en krigande bataljon i Afghanistan så vi kan väl alltid gå till motanfall från det hållet.
I själva verket är det nog mer än 200 år sedan som Sverige på allvar skulle kunna möta ett fullskaligt krig från ryskt håll. I all välmening, men inte var Kalixlinjen det mest sofistikerade försvarsverket.
Efter några lugna år sprider sig rysskräcken igen. Under en längre tid har det basunerats ut att ryssarna rustar. Rejält! Så är det möjligen, men den som har lite koll vet att det framför allt handlar om en modernisering av det militära maskineriet som i vissa avseende för längesen passerat bäst före datum.
För ordningens skull vill jag påpeka att Rysslands riktning går åt det totalitära. Det finns mycket att önska när det gäller demokrati och frihet. Jag har inte minsta ambition att stryka den ryska björnen medhårs.
Sverige ska värna ”neutraliteten” och bör kanske ha ett försvar som är ändamålsenligt och i relation till vårt lands storlek, men resurserna är begränsade och vi kan omöjligt matcha en stormakt.
Det är därför inte särskilt förvånande att vi har en röststark lobby som ropar på anslutning till Nato. Om inte kan vi inte räkna med hjälp när vi blir anfallna, sägs det med darrande röster.
När så ryskt flyg genomför en övning på internationellt luftrum så höjs skriken när inte Karl XII red ut i fält. En övning som Ryssland i god tid berättade om. Det var alltså ingen hemlighet och huruvida man tränade mot svenska mål har jag ingen aning om.
Däremot hörde jag mantrat ”Vi måste gå med i Nato, vi måste gå med ...” upprepas gång på gång.