Hösten är ett nytt kapitel
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är på något sätt med glädje jag kommer tillbaka till skolan. Det ska bli så trevligt att träffa min underbara klass. Jag längtar efter att sitta och diskutera märkliga saker medan andra tittar konstigt på oss och jag längtar efter våra promenader till stan under lunchrasten. I vanliga fall brukar jag få höstångest.
När löven börjar falla vill jag spola tillbaka bandet och återigen uppleva hur de slog ut i våras. Jag brukar bli lite ledsen när jag inser att det är mörkt och kallt om nätterna.
Just nu känner jag mig inte speciellt ledsen. Röda och gula höstlöv är ju faktiskt ganska fina ... och när det är mörkt går det bra att krypa ner i soffan med en filt, mysa, dricka te och tända ljus.
Det är nästan så att jag längtar efter nya höstkläder. Stickade tröjor, mina nya höstskor och stickade halsdukar känns mer lockande en kall augustidag än den klänning som jag idag håller på att frysa ihjäl i.
Övergången till höst gick fort iår. Pang - från en dag till en annan gick det från att ha varit varmt och badväder till 12 grader och blåst. Mentalt har jag nog redan ställt in mig på att det är höst.
På måndag börjar alltså skolan och jag tror att det här året lär bli nedräkningarnas år. Sista höstlovet, sista jullovet, sista sportlovet och sista påsklovet. Efter påsklovet lär det bli nedräkning i ännu större utsträckning. Det är då man börjar räkna dagar.
Det är ungefär 300 dagar innan det är dags för oss att springa ut och påbörja nya äventyr. Det känns helt knäppt att vi bara har en tredjedel av gymnasiet kvar.
Det känns som om första dagen i ettan var i går. Vi stod utanför klassrummet och kände oss sådär lagomt nervösa.
Dels på grund av antalet nya klasskompisar och dels på grund av Strömbackas förvirrande korridorer med konstiga namn som såg exakt likadana ut. Alla trapphus ser också likadana ut och helt plötsligt kunde man hamna i en helt annan del av skolan än man tänkt sig.
Första terminen gick vi i en samlad trupp för att inte tappa bort någon. Några i klassen blev självutnämnda ledare av denna trupp, mest på grund av bra lokalsinne skulle jag tro. Själv låg jag nog lägst rankad.
Jag har inte speciellt bra lokalsinne och fortfarande känner jag mig smått förvirrad när jag går nerför en trappa och inser att jag inte alls hamnade vid matsalen utan någon helt annanstans. Så ettor, om ni ser mig i korridoren och känner er lite vilsna, fråga inte mig om vägen! Framförallt inte om ni inte hittar till idrottshallarna.
Det är mycket spännande på gång denna höst. Inte att förglömma valet i september! Jag tror tyvärr att det är många unga som struntar i att gå och rösta, mest på grund av lathet, men också på grund av bristande information.
Ta reda på vad de olika partierna står för och bege dig sedan mot en vallokal. Tänk vilken chans vi får, vi får vara med och bestämma! Varför kasta bort den chansen? Vi är ju trots allt framtiden.