Det heter att rikspolitiken hamnat på "sandlådenivå" för att inte politikerna kommer överens. Jimmie Åkesson tar varje tillfälle att basunera ut den uppfattningen. I grunden handlar det förstås om Sverigedemokraternas problem att få makt. Nästan inga partier vill ta i dem med tång. Ja, på kommunal nivå, särskilt i Skåne, är det inget större problem. Där bildar gärna Moderaterna allians med SD för att få makt.
Men bevittnar vi verkligen "sandlådenivå"? Tveksamt, om än en majoritet av tillfrågade medborgare säger att förtroendet för våra riksdagspolitiker har minskat efter valet. Den eminenta journalisten Peter Kadhammar skriver i Aftonbladet att nedröstningen av Ulf Kristersson som statsminister var "en triumf för demokratin och ett kvitto på att våra politiker inte bara är hederliga, de står för något mycket större än makt och snäva intressen".
Moderaterna är idag inte samma parti när det gäller SD som under Reinfeldts tid. Närmandet till SD är ingen stor sak för Kristersson, om än han försökte påskina att SD inte skulle få någon makt över politikens innehåll om M och KD fick bilda regering. Som om Åkesson skulle nöja sig med att sitta still i båten.
Kadhammar menar att Jan Björklunds och Annie Lööf mod att säga nej bevisar "att våra politiker står för något mer än makt för maktens egen skull".
De båda har utsatts för en massiv hatkampanj. Oh, ja, vi vet vilka hatarna är.
En jag känner är inne på det där med sandlåda och menar att man måste kunna "prata med alla". Han påpekar att nästan alla andra partier stramat upp invandrings- och asylpolitiken. Det sistnämnda är sant, men SD är inte ett parti som alla andra.
SD håller en "låg" profil, men det finns ett långsiktigt intresse av att förändra Sverige. SD är ett nationalistiskt parti och ska man säga något om nationalism så föder det ofta fascistoida idéer som i sig tur leder till diktatur och krig. Se två världskrig och i vår nutid Balkankriget.
Borgerliga partier har historiskt släppt fram den här typen av strömningar, men sedan inte lyckats hålla draken i strama tyglar. Det är en anledning till att hylla Liberalerna och Centern för att partierna står upp och mot i den här viktiga frågan.
Moderaterna? Tja, de är väl moderater, men jag får för mig att många kristdemokrater på gräsrotsnivå undrar vad som händer med KD. Infiltrerat av Livets ord?
Vi andra som tror på öppenhet, frihet och mångfald gör gemensam sak med L och C. Vi står mot! Vi vill inte bli som SD:s lyckoland, Ungern, där demokratin sakta men säkert demonteras.