I bilen på väg till Kolmården förra sommaren läste jag en krönikesamling av Martina Haag.
När hennes fjärde barn var fyra månader fick hon ofta frågan om hon var gravid med ett femte. Hon tog åt sig av kommentarerna, det är svårt att låta bli. Men istället för att banta började hon springa. "Det kändes inte rätt att sitta och gneta med en sallad när resten av familjen mumsade på pasta carbonara. Så jag började springa istället."
Första gången hade Martina som målsättning att springa så långt hon orkade eller som hon själv skriver "Första gången tänkte jag att jag springer ända tills det känns som om hjärnan håller på att rinna ut genom näsan. Det tog tolv minuter."
Nästa dag sprang hon tretton minuter. Och nästa fjorton. Nu kan hon springa hur långt som helst, säger hon.
I torsdags sprang jag och vår snart 5-åriga dotter Starloppet i Bergsviken. Efter målgång fick hon medalj och en påse med frukt och apelsinjuice. Jag tycker det känns fräscht när sundhetstänket håller hela vägen. På Vårruset innehöll picknick-korgen bland annat choklad, en efterrättspaj och cider, även om det är gott rimmar det illa med själva grundtanken med sådana arrangemang.
Löpning har blivit en ny folktrend och motionsloppen avlöser varandra. Men varför springer vi egentligen - och vilka är de klassiska nybörjarmisstagen? Läs mer om ämnet här intill. På nästa sida fortsätter träningstemat. För skidåkaren David Hedlund och hans klubbkamrater har säsongen 2011/2012 precis dragit igång.