Giv kärlekseld i hjärtat ...
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Både vackert och förmanande på samma gång.
"Giv kärlekseld i hjärtat/men dämpa lustens brand;/vänd bort all sorg och smärta/med mild och häftig hand".
Du kände inte heller igen det? Trots att det är examen och Israel Kolmodin skrivit raderna? Just det, den
älskade psalmen "Den blomstertid nu kommer" som vi sjungit med gråtklump i halsen så många gånger. Men att vi inte känner igen de nämnda raderna beror med säkerhet på att de nästan aldrig sjungs. På examen brukar man nöja sig med de tre första verserna, men
psalmen innehåller sex verser.
Examen och de minsta (och lärarna) kan se fram mot en lång skön ledighet. De något äldre ska väl sommarjobba några veckor. Som många längtat. Huruvida det ska sjungas "Den blomstertid nu kommer" vet jag inte. På senare år har ju en viss Ida blandat sig i leken. Inget ont om den sommarvisan, men för mig är och förblir det Kolmodins klassiker som gäller och det har ingenting med tro att göra.
Röd dag mitt i veckan och det kändes alldeles utmärkt, om än jag inte firade. För mig är det utan kompromisser midsommarafton som är nationaldag. Den senaste veckan har skribenter som Jan Myrdal och Herman Lindqvist berättat varför de tycker det är värt att faktiskt fira den 6 juni som nationaldag och jag tänker inte polemisera. Jag vet bara var mitt och väldigt många andras skåp står och det är på midsommaraftonen. En dag som borde blivit röd för längesen.
Men, som sagt, det är aldrig fel med en röd dag mitt i veckan och onsdagen bjöd på EM-kval i fotboll och storseger. Inte för att Island är särskilt bra, men 5-0 satt onekligen skönt. Dessutom bjöds vi på ett av de märkligaste mål jag någonsin sett på så här pass hög nivå. Jag tänker givetvis på när svenskarna skriker "straff" och alla stannar av. Bollen rullas håglöst mellan spelarna och hamnar hos Marcus Allbäck som efter viss tvekan tofflar in den.
Det är väl det man brukar poängtera för barn som spelar fotboll; spela tills domaren blåser. Men mål blev det och vi fick skratta gott åt den dråpliga situationen.
Annat var det i lördags. Då var det lätt att hålla sig för skratt när en berusad dansk rusade in på plan och angrep domaren. Skandal, givetvis, och utgången av den avbrutna matchen får vi besked om först i dag. Grundtipset är 3-0 till Sverige, men jag kan inte tycka att det är särskilt rättvist.
Danskarnas upphämtning var fantastisk och jag tror att vi var många som fruktade ett segermål för de rödvita. Det var upplagt för det om inte "om" hade funnits. Christian Poulsens sanslösa knytnävsslag i Markus
Rosenbergs mage är i klass med Zidanes, hm, danska skalle. Vilken hjärnblödning och straffen, som aldrig blev lagd, var solklar.
Kan inte låta bli att tycka lite synd om 29-åringen som sedan angrep domaren. En dåraktig fyllegrej, givetvis, men även för syndaren, eller särskilt för syndaren, kommer det en dagen efter. Och 29-åringens dagen efter måste vara så ångestladdad att den går att ta på. En mycket, mycket lång dagen efter kan jag tänka.
Det finns absolut inget försvar för tilltaget, men nog är jag beredd att förlåta honom.