Ge mig dina pengar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om du efter att ha läst känner att du vill bli av med dina problem, pengarna, alltså, så skicka direkt till mig. Jag lovar att vidarebefordra slantarna. Mot viss procent, förstås.
"Pengar är inte allt.
Du kan köpa en säng, men inte sömn. Du kan köpa en klocka, men inte tid. Du kan köpa en bok, men inte kunskap. Du kan köpa makt, men inte respekt. Du kan köpa medicin, men inte hälsa. Du kan köpa blod, men inte liv. Du kan köpa sex, men inte kärlek.
Du ser, pengar är inte allt, och det orsakar ofta smärta och lidande. Det här berättar jag för att jag är din vän. Och som vän vill jag befria dig från smärta och lidande.
Med andra ord, skicka alla dina pengar så ska jag lida för dig."
Det kallar jag äkta vänskap.
OS är väl ungefär som en bal på slottet. Någon blir balens kung och någon får hångla med drottningen, andra får valsa runt med vilken lakej som helst och några hamnar utanför rampljuset. Du vet, rädda pojkar/flickor får aldrig kyssa snygga pojkar/flickor.
Väldigt dålig liknelse, va? Men i alla fall. Alla får inte vinna. Alla kan inte vinna. En del är bäst när det gäller, andra klarar inte trycket.
Kalla satte mitt hjärta i brand och Anja Pärsson skickade upp det i halsgropen. Björn Ferry fick mig att tappa hakan och Emil Jönsson fick mig att skaka på huvudet. Men det är små marginaler i sportens värld och ibland räcker det inte ens att köra sig död. Tänker på Markus Hellners (för) hårt spända båge på 15 kilometer, inte på georgiern Nodar Kumaritasjvilis tragiska och onödiga död i rodelbanan.
Och fy fan för att bli fyra. Anna Haag, Aco, Hellner och inte minst stackars Anna Olsson. Hon har blivit fyra, fyra, sexa och fyra i fyra mästerskap. Men kul för Piteborna. Magdalena Pajala kan vara nöjd och Mattias Öhlund fick göra 1-0 mot Tyskland. Har Öhlund gjort något mål i NHL i år?
Men nu ska vi prata damhockey. Efter 1-13 mot Kanada är sportreportrarna inte nådiga. Fy och skäms! Det är klart att det är uselt att förlora så stort, men ingen normalt funtad människa trodde väl att svenskorna skulle ha skuggan av en chans.
Men till alla fyare, låt oss göra en tidsresa till VM 1981. Tre Kronor har gjort en bra turnering och hamnat i en slags guldfinal mot dåtidens suveräner från Sovjet. Nu var det dags, men vad hände. 1-13 (0-0, 0-6, 1-7). Den fullständiga utspelningen och förnedringen.
I det svenska laget spelade stora stjärnor som Bengt-Åke Gustavsson, Mats Näslund, Patrik Sundström, Mats Waltin, Tomas Jonsson, Inge Hammarström, Tomas Steen och Kent Eldebrink. I mål stod Pecka Lindmark, som för övrigt togs ut i VM:s all star team.
Skillnaden i herrhockeyn då är som skillnaden i damhockeyn nu. Det finns med andra ord ingenting som talar emot att de svenska damkronorna kan vinna OS inom en inte allt för avlägsen framtid.
Om damerna klarar brons i Vancouver har de gjort vad som kan anses vara rimligt. Ibland kan det vara bra med lite perspektiv.