Full sysselsättning - valfläsk och myt

Piteå2014-02-07 10:51
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skrev att jag givetvis är feminist och fick lika givet syrliga mejl om detta. Det var män som skrev och undrade om det var den politiska korrektheten som var min huvudsak.

Inte alls!

Och, nej, feminismen har inte gått för långt.

Inte så länge kvinnor tjänar sämre än män, inte så länge kvinnor utsätts för strukturella orättvisor i samhället och inte så länge män använder våld för att befästa sin makt.

Ett exempel på orättvisorna är att kvinnor ofta får sämre vård än män. I dagarna har tre olika undersökningar som kompletterar varandra visat att män och kvinnor behandlas olika när de ringer sjukvårdsupplysningen. Män får dubbelt så ofta läkartid för egen del eller för sina barn än vad kvinnor får.

De män som tycker att allt det här är struntprat har kanske döttrar och det om inte annat borde få dem att fundera. Och bli feminister. Rättvisa och jämställdhet är i grunden vad det handlar om.

Idag börjar OS i Sotji och det finns givetvis mycket att skriva om bristerna i det ryska samhället och den enorma korruption som verkar omgärda vinterspelen, men jag nöjer mig för nu att titta på tävlingarna och hoppas i mild nationalistisk yra på svenska framgångar.

En annan tävling som kommer att pågå fram till den 21 september är valet av politik på hemmaplan de närmaste åren.

De ideologiska skillnaderna är kanske mindre än någonsin. En sak som alla partier får förmodas ha gemensamt är ropen på "full sysselsättning". Vägen dit skiljer sig, men i sak handlar det om önsketänkande och svammel.

Full sysselsättning är en myt.

Full sysselsättning innebär att Riksbankens inflationsmål på två procent hotas och då höjs sannolikt styrräntan. Inflationen tar fart i form av högre lönekrav och stigande priser.

Det är ett scenario som vare sig Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt vill ha.

De pratar aldrig om procent (fråga dem) och blir de pressade viker de ut i allmänt tugg om problemen med arbetslöshet.

Hur hög arbetslösheten bör vara beror på vem du frågar, men 3-5 procent torde utifrån inflationsmålen vara en fingervisning.

Det finns alltså ett relativt stort antal människor (inte nödvändigtvis samma individer över tid) som får räkna med att vara arbetslösa. Satsningar på utbildning och praktikmöjligheter är absolut viktig, men att på olika sätt brännmärka arbetslösa är bara elakt och dumt.

Men om Socialdemokraterna vill göra insatser mot arbetslösheten så finns det vägar att gå. Stärk den eftersatta offentliga sektorn rejält, minska arbetstiden och dra igång nödvändiga infrastruktursatsningar (bostäder, järnvägar och så vidare) är några exempel.

Dessutom måste nog vinst kontra arbete och lön ifrågasättas. När bankerna gör mångmiljardvinster går en stor del till aktieägarna, så stor att till och med Moderaterna kritiserar. Att vi som bankkunder tvingas dras med höga bolånemarginaler gör det inte roligare.

Och när Volvo Lastvagnar nu ska sparka var tionde anställd (4 400 personer) så beror det inte på att företaget går dåligt, utan för att aktieägarna kräver högre avkastning.

Vinstkrav kontra arbetstillfällen är en bra utgångspunkt för det politiska samtalet.

Läs mer om