Första semesterveckan går mot sitt slut och Aurora har namnsdag. Det finns 713 svenskar som har Aurora som tilltalsnamn, men så vitt jag minns har jag aldrig känt någon med det namnet.
När jag hör Aurora tänker jag på ett finskt sött fruktvin av svarta vinbär som var tämligen populärt i min ungdom. Själv föredrog jag den närbesläktade Kir. Har hört att bänknötarna fortfarande gillar den något sötsliskiga Auroran. Eller kanske är det Rosita? Som av en händelse hade Rosita namnsdag igår.
Jag kollar Aurora på Wikipedia och får veta att det är namnet på morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi.
Hon färdas i en två- eller fyrspänd vagn framför solen på dess himmelsbana och öppnar varje morgon österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram.
Lite gulligt, va?
Nu förstår jag dessutom bättre varför norrsken heter Aurora borealis på latin.
Det finns som sagt relativt få som heter Aurora i Sverige, men det finns så väl ett förbund som ett sällskap och en orden med Aurora som förled. Och en fjäril! Liksom två städer i USA. Den ena ligger i Colorado, den andra i Illinois.
Dessutom har det legendariskt dansbandet Thorleifs spelat in en skiva med titeln "Aurora" (1982). Googlar skivan och hittar låten "Tack för alla kyssar". Har inte hört den på evigheter och kan inte låta bli att gå till tuben, men väljer Yvonne Norrmans version från 1966 och hela det svenska 60-talet med Svensktoppen och melodiradion brakar in.
Yvonne Norrman hade några fina år på 60-talet, men sedan föll hon helt i glömska och av okänd anledning tog hon 45 år gammal livet av sig 1986.
Men hon har sina nostalgiska fans än idag kan jag konstatera. Nej, jag tillhör inte dem, men "Tack för alla kyssar" funkar nog som tyck-synd-om-mig-snyft för alla som blivit lämnade.
"Tack för alla kyssar / som du gav mig. / Ser du mina tårar / när du går ...".
Yvonne Norrmans 60-talslåtar är trots allt en parentes och så här i efterhand känns det väldigt daterat. Den som är intresserad av bortglömda, men bra svenska sångerskor från det ljuva 60-talet ska lyssna på Doris.
Okej, hon släppte LP:n "Did you give the world some love today baby" 1970, men var definitivt sprungen ur 60-talet. Det märkliga är att plattan totalfloppade, för så här i efterhand lyser låtarna i all sin sköna glans.
Titelspåret och "What a lovely way" och "Flowers in the morning" har internationell touch. För att inte tala om blåsgrooviga "Don`t" och rhythm & blues-raketen "Go back to daddy". Den sistnämnda låten skulle Pitebandet Slues lätt kunna plocka in på repertoaren.
Doris sjunger skiten ur många av sina samtida kollegor och om du inte har upptäckt henne än så är det hög tid.
Till sist ett kort inlägg i debatten om mäns bredbenta sittställningar. Nej, det finns inga ursäkter för att män breder ut sig. Alla människor har sitt sittutrymme och det bör man respektera.
Men jag vill hävda att fenomenet inte bara handlar om att män hänsynslöst och tanklöst breder ut sig. Det finns en liten omständighet. En liten grej och två kulor som hänger mellan benen och tar plats. Att sitta och knipa är väldigt oskönt. Men självklart ska vi män visa respekt.