Aftonen innan startskottet promenerade jag från Ekbergs konditori till PT någonstans kring 17-tiden på aftonen.
Mitt i bruset av Timmerledens och Hamnplans trafik hördes en röst "Hjälp mig. Kan någon hjälpa mig. Hjälp, Hjälp". Rösten var dov, nästan trött viskande och det var svårt att lokalisera var den kom från. Jag stannade upp, tittade omkring och efter ett tag, det tog förmodligen uppemot en halv minut, såg jag en människa ligga mot ett av hyreshusens cementgrund.
Första tanken var att denne någon hade tittat för djupt i flaskan, men hur som helst ropade han på hjälp och det märktes på rösten att han låg i riktigt knipa.
Människor i olika åldrar promenerade förbi. Det var inte tre eller fem. Snarare tio eller tjugo.
Jag promenerade fram över gräsmattan till mannen och frågade hur det var fatt och vad som hänt. Hans glasögon låg ett par meter därifrån. Så även en skruvdragare.
"Snavade över altankanten och fastnade med ena foten" fick han fram med ansiktet halvt begravt i blomrabatten intill.
Den ena armen var låst under kroppen mot cemtenmuren och han var oförmögen att röra sig.
Försökte lyfta honom med tag mellan axelpartiet och bröstkorgen, men kunde knappt rubba hans lekamen. Skrek på hjälp men ingen tittade ens mot det håll där vi befann oss tiotalet meter från gatan.
Nu var goda råd dyra. Mannen kved ännu mer med huvudet fortfarande nedborrat i jorden i blomrabatten.
Det får bära eller brista tänkte jag. Det blir ett maxlyft. Allt på ett kort.
Frågade om han var beredd att ta emot med sin ena hand mot fönsterbläcket om jag lyckades lyfta upp överkroppen rakt upp i luften.
Mitt första maxlyft lyckades. Han satte ena handen mot fönsterbläcket och bärgningen var i hamn. Blodet rann från ett sår kring nästrakten och ögonbrynet men det var ingen fara.
För mig är det i det närmaste ofattbart att man kan vända ryggen till mot någon som ropar efter hjälp. Den där "sköt-Dig-själv-och-skit-i alla andra-mentaliteten" måste bort från samhället. Eller hur?
Till sist...
...frestade gamle PDOL-generalen Olle Lundquist och tidigare Filmpool Nord-chefen Pererik Svensson med dubbla löjromsmackor á la den på bilden efter första passet med Stefan Thomsson på S.T.A.R i torsdags. Jo, de slank ned!