Det händer att PT liksom många andra företag anordnar konferens och fester för de anställda. Festligheterna kan vara en bättre middag och/eller någon form av mer eller mindre rolig aktivitet. En del företag anordnar kombinerade konferens/festresor. Det är bra, det är kul, ja, till och med viktigt för personalens välbefinnande.
Nyligen körde PT en konferenslördag då vi brainstormade och försökte kläcka smarta idéer om framtiden för en bransch i snabb förändring. Efteråt samlades vi för en historiegenomgång om Furunäsets historia som avslutades med en supergod trerätters och lite dricka därtill. Det var en bra fest.
Nu är PT ett rörelseägt företag som verkar på en kommersiell marknad och därmed var det inte skattebetalarnas slantar som vi brände. Jag tänker på det när jag läser om den granskning som Aftonbladet med flera gjort om den offentliga sektorns representation, resande och festande. Det är heller inte särskilt längesen som fackförbundet Kommunals partylejon öste på med medlemmarnas pengar. Omdömeslöst och upprörande på många sätt.
Många människor som får en position, blir chefer eller hamnar i ledningsgrupper och styrelser verkar faktiskt ha dålig självkontroll och tveksam moral. De låter sig kastas in i excesser som andra, det vill säga skattebetalarna får betala. Antagligen står de framför toaspegeln efter att ha svept den tredje dry martinin och beundrar sin egen framgång och om överjaget eventuellt ställer kritiska frågor så avfärdar de det som i den gamla sminkreklamen och viskar till sig själva ”Because I'm worth it”.
För att jag är värd det! Well, det är många inom offentlig sektor som är värda både uppskattning och lite guldkant i tillvaron, men nu är det ju inte i första hand de som jobbar på golvet som kan räkna med trerätters, fri bar, lyxiga aktiviteter och resor till jordens alla hörn.
Inte heller kan en städerska eller vaktmästare räkna med att arbetsgivaren ska stå för kalaset när vederbörande fyller jämnt. Nej, det är bara folk som rör sig på samma nivå som KTH:s förvaltningschef Anders Lundgren som kan räkna med det. När han fyllde 60 år lät han oss skattebetalare betala den officiella bjudningen och först när Aftonbladet begärde ut kvitton och underlag så insåg han att det kanske inte är vi skattebetalare som ska betala för släktingarnas festande.
Min åsikt är att alla som arbetar inom offentlig sektor också är värda lite extra emellanåt. Problemet är när små järngäng i högre position som redan har feta löner går loss bland champagneflaskor och dukade bord.
För att de är värda det? Nej, för att de tycker att de är värda mer än andra.