Fick nog med larv och högg häggen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är nämligen alltid lika roligt att åka ut och få ta del av vad ni anser om Piteå-Tidningen.
Helgen har gått i trädgårdens tecken för min del. Mest tid gick åt min hägg sedan den börjat krylla av små larver i år igen, häggspinnmal för att vara exakt.
Jag hade hoppats att kylan skulle stoppa en invasion men vintern blev för mild. Förra året spanns häggen in totalt av de små larverna tills den stod där utan löv, alldeles vit, likt ett spökträd.
Gick man under häggen fick man de små larverna i ansiktet. Gräset kryllade av dem och de kröp på räcket på bron.
Själv ville jag helst ha häggen kvar. Jag gillar häggar, de är så vackra när de blommar i början i juni.
Därför har jag granskat trädet noga under lövsprickningen och när jag i förra veckan såg att det kryllade av millimeterstora larver, som om de får leva blir uppåt tre centimeter långa, var beslutet enkelt.
Jag lånade min svärfars motorsåg och i går föll häggen. Nu ska den bara köras till reståtervinningen. Det blir ett antal turer för häggen var 12-15 meter hög med fem stammar.
Ett nytt träd är redan inköpt och ska i jorden i veckan, en fjäderkaragan, en variant på sibirisk ärtbuske med skira, flikiga blad. Den blir vackert gul i början av juni och blommar alltså samma tid som häggen.
Lovisa har nu blivit tio veckor gammal. Hade hon inte fötts åtta veckor för tidigt hade hon alltså varit två veckor gammal. Mitt i röjningen efter häggen kom min syster förbi. Hon hade inte hunnit träffat Lovisa än.
"Vad liten" utbrast hon.
Själv tycker jag att Lovisa har blivit stor, 3,5 kilo. Jag har dock full förståelse för att man tycker att Lovisa är liten, 3,5 kilo är ju vad många barn väger när de föds, även om min bror för några år sedan fick en klimp på 5,6 kilo. Lovisa vägde 1,9 kilo som nyfödd.
I veckan var jag på 45-årskontrollen hos läkaren. Jag känner alltid olust när jag ska gå till doktorn och oroar mig alltid för att hälsokontrollen ska avslöja något elände.
Det är ungefär som bilbesiktningen. Man vet aldrig vad som dyker upp. När jag besiktigade familjens minibuss senast fick jag bassning trots att bilen bara är fem år. Orsaken var att den hade dragkrok men inte var typad för det.
Då jag köpt bilen med dragkrog fixade bilfirman det galant och besiktigade om bilen åt mig, så det var ju inget att oroa sig för egentligen.
Läkarbesöket, ja om jag översätter läkarens utlåtande till skolsvenska så lyder det väl godkänt eller möjligen mycket väl godkänt. Jag mår helt enkelt bättre än jag förtjänar med tanke på hur jag slarvar med motionen.