Familjen hävdar att jag är gammelmodig
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mormor blev drygt 104 år och var oförskämt pigg nästan in i det sista. Det är ingen ålder som jag har förhoppning om att uppnå, men så länge man har lust och ork är det inga problem att åldras. Eller också lurar jag bara mig själv. Folk som är kring 50 och däröver, som Sixten Degerlund, påstår ofta att "livet är bättre än någonsin" och "jag har aldrig mått så bra".
Det är skönt att bli gammal? Njä, vet inte om jag skriver under på det, men å andra sidan är det inte mycket att göra åt saken. Man får gilla läget, hoppa upp och sätta klackarna i taket och tjoa att "man är aldrig äldre än man känner sig". Visst, här har vi en gubbtjyv med en 50-årings skal som känner sig som en skejtande 15-åring med huva och Gällivarehäng.
Har ni sett kidsens häng? Först visade dom kalsonglinningen, men nu är det hela paketet med fartränder och allt. Jag har försökt tala min 13-åring till rätta, men han vill varken höra eller förstå. Resten av familjen ler överseende och hävdar att jag är gammelmodig. Men, hallå, en man som är uppväxt vid gruvans kraterkant vet att bara gamla pajsare går omkring med hängbrallor, där av Gällivarehäng. Hur det kan bli mode är inte alldeles lätt att begripa.
Okej, jag är snart 50, så jag är väl lite gammal. Men jag känner mig ung i sinnet, hahaha, nej, inte som skejtande 15-åringar, men kanske som, tja, 43. Jag skulle ljuga om jag påstod att åldern inte märks. Förra lördagen var vi på lokal och det frestade på, men det är händelser på fredagen som är poängen. En vän ville bjuda på middag och en grogg, men jag tackade nej med hänvsning till lördagens festligheter.
"Va! Pallar du inte en tvådagars" undrade han förvånat och jag tvingades medge att det kändes för strängt.
Kanske kunde jag hävda att jag blivit klokare med åldern, men sanningen är att jag blivit tröttare.
Det är en sällsynt dag i dag. Vi har väntat i fyra år och det slår mig att man givetvis skulle vara född på Skottdagen. Då hade jag inte hunnit fylla tonåring än. Tanken svindlar, jag hade kanske inte ens hunnit börja skejta. Det jävliga är väl att jag hade gått omkring med Gällivarehäng. Eller keps! Många unga människor har keps i dag. När jag var ung var det en huvudbonad förbehållet gamla stötar.
Sällsynta Dagen manifesteras passande nog i dag. Detta för att öka medvetandet i samhället om sällsynta diagnoser. För att komma ifråga får högst 100 personer per en miljon invånare ha diagnosen. Det lär finnas ett 50-tal olika sällsynta diagnoser i Sverige. Själv är jag ensam om min.
Till sist kan jag meddela att mitt skämtsamma krav om förbud för Christer Sjögrens "I love Europe" möttes av en del ilskna reaktioner. Det är många PT-läsare som är förtjusta i Christers charm och skönsång.
Själv undrar jag varför fångarna i Guantanamo plågades med musik av Metallica och Aguilera. En saftig dos smörsång av Sjögren skulle nog få den mest förhärdade att erkänna det mesta. Men, lovar, jag hoppas han vinner hela skiten. Det vore en trevlig present till kontinenten.