Eufemismens sköna, men falska konst
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Orwell skrev denna dystopi redan 1948 och även om inte världen idag ser ut som i boken så finns det likheter. USA: s never ending-war är en likhet, men precis som i boken är det inte krig utan fredsbevarande uppgifter som den amerikanska krigsmakten, förlåt, fredsmakten pysslar med.
Sverige har som bekant också fredsbevarande styrkor som, nej nej, krigar i Afghanistan. Utsända av Försvarsmakten, förstås. Krig är fred på Orwellska.
En solklar eufemism är att kalla hororna för glädjeflickor. Får man skriva hora? Prostituerad ska det väl vara?
Glädjeflicka? Så jävla roligt tror jag inte det är.
Jag skulle aldrig påstå att Fredrik Reinfeldt är en glädjepojke eller ens en eufemism, men visst är det något skumt med politiker som låtsas vara något annat. Att Moderaterna vann valet 2006 genom att framställa sig som ett arbetarparti är en bedrift värd medalj. Men först en rejäl pension.
För en tid sedan ville M bli det nya miljövänliga partiet för att stävja den populära Maria Wetterstrands framgångar. Lite magstarkt, va?
När nu Moderaterna lanserar sin kampanj för rättvisa blir känslan nästan obscen. Jag tror inte ens Reinfeldt kan lura sina egna den här gången. Missförstå mig rätt, Moderater är inte onda, men moderat politik handlar väl inte i första hand om rättvisa.
Ja, om vi inte pratar om mest rättvisa för de som redan har och så lite mindre rättvisa för medelklassen, som ibland verkar vara beredd att skicka gamla mormor nerför ättestupan bara de får ett litet köttben till. När det gäller arbetslösa, sjuka och utslagna så betyder rättvisan något helt annat. Jaha, va då? Ingenting, betyder det, ingenting.
Vi har facit efter fyra år, men särskilt medelålders män tycks vara förblindade av Reinfeldts påstådda ledaregenskaper. Det är en jävla massa människor som har förtroende för en man som gjort eufemismen till skön konst.
Trots att glädjepojkens byxor är nerdragna.
Appropå nerdragna byxor hörde jag en liten skröna när jag var i Ammarnäs för en vecka sedan. By the way, där var det skönt med vinter och snö. Du vet hur det är med skoteroverall och en massa kläder och så blir du nödig. Hallå, finns det någon toalett? Nää!
Alltså, en person blev bajsnödig och fick skyndsamt fläka av sig kläderna. Besvärligt och omständligt, men allt avlöpte efter ritningarna. Lättad återvände personen till sitt sällskap, som efter en stund började sniffa i luften.
"Det luktar skit".
Det är nu det blir pinsamt och lite äckligt. Efter lite detektivarbete avslöjades den stinkande sanningen, en del av bajset hade hamnet i skoteroverallens huva.
Till sist några fler eufemismer. Jag är inte arbetslös, jag är mellan jobb och det fula kalhygget är bara en föryngringsyta. Medicinen gav inga biverkningar, bara oväntade sidoeffekter och vem har sagt att jag ska dö? Jag ska gå bort.
Inte heller är jag dum, jag har bara otur när jag tänker.