2.48! Det kunde vara ett nytt fantastiskt världsrekord i höjdhopp som raderar kubanen Javier Sotomayors nuvarande rekord ur historieböckerna. Men det är det inte.
Det här handlar om tre minuters tilläggstid och en högerfot som slog till direkt från halva plan när övertidsklockan tickat till 2,48 minuter. Två-tre sekunder senare låg bollen i det övergivna franska målet och i samma ögonblick förenades den fotbollsintresserade delen av riket i ett unisont jag-tror-inte-att-det-är-sant-vrål som möjligen gav utslag på Richterskalan.
Jag misstänker att fler än jag började skrika redan när bollen i det som kändes som en evighet flög genom luften. Det blir mål! Ja, det blir mååål!
Tack Ola Toivonen som jag brukar gnälla på när han är i startelvan och tack Sebastian Larsson för idiotrusningen mot den franska målvakten Hugo Lloris som stressad slog bollen rakt in mot mittplan där Toivonen mötte med en distinkt högerfot 2,48 minuter in på tilläggstiden.
Och vi som satt där och tomskrek åt domaren att blåsa av matchen. Rädda som vi var för ett sent franskt mål. Oavgjort var inte fy skam av ett svenskt lag som verkligen gav allt. Men så blev det så här, 2-1 till Sverige. Som vi skrek i denna osannolika känslostorm.
Plötsligt fick drömmen om VM i Ryssland 2018 lite skarpare konturer. Men det är mycket som ska klaffa för att drömmen ska bli sann. En höst med tuffa kvalmatcher väntar där allt kanske avgörs i bortamatchen mot Holland. Gruppetta, ja, då är det klart. Tvåa, då väntar ett ovisst playoff.
När världsspelaren Zlatan slutade var det en del som målade dystra framtidsutsikter. Jag var inte lika pessimistisk och pratade med alla som ville höra om Forsberg, Augustinsson och Nilsson-Lindelöf plus ett antal yngre som ännu inte är färdiga för landslaget.
”Skit i VM” sa jag ”spela ihop ett nytt ungt landslag till EM 2020”, men där har jag nog fel. Förbundskaptenen Janne Andersson har tryckt på de rätta knapparna och skapat struktur i spelet på bara några månader.
Att Erik Hamrén var en misslyckad parentes är en sak, men till hans försvar kan sägas att flera av dagens stjärnor inte riktigt var mogna att ta klivet. Det är de nu och fler knackar på dörren. Får vi en anfallare att blomma ut så kan det bära långt och länge.
Men hur stor och viktig Zlatan än har varit så hoppas jag inte att han gör comeback i landslaget. Jag föredrar det här motiverade och hårt jobbande kollektivet som är på väg att uppfylla en dröm tidigare än jag vågade tro.