Skådespelaren, författaren och sångaren Rikard Wolffs dramatikmörka röst talar rakt in i mig. Han är en av årets Vinterpratare i P1. Och han talar om livet, som en scen, via hans lägenheter på Söders höjder i Stockholm.
1982 flyttade han in i sin nuvarande adress, före scenskolan, Änglagård - och före den fasansfulla sjukdomen.
Rikard Wolff berättar om rädslan för ensamheten, och om sitt lättantändliga hjärta.
"Och även jag har älskat nätterna. Med grupper av människor i sofforna. Några som hänger på balkongen, halvt urdruckna glas och stilla musik i högtalarna. Och i bästa fall, ett kvarglömt hjärta på morgonen."
För den som har läst eller sett Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" finns även här en del av historien. Om Stockholm på 80-talet.
Ett annat radioprogram på samma tema är en dokumentär vid namn "Krigsgenerationen". Om Örn som slutar räkna när trettio av hans vänner dött. Om sjukhusprästen Ulla-Britt som håller de unga, sjuka männens händer och antecknar hur de vill ordna sina begravningar samtidigt som hennes egen son blir allt sjukare, i Aids.
Missa inte dessa berättelser. Det är mitt tips inför helgen.