Jag läste nyligen en bok om kemikalier i kosmetika och sedan dess är jag misstänksam inför flytande tvål, har bestämt mig för att aldrig färga håret och så har jag blivit lite rädd för tandkräm. Och så blev jag riktigt arg på mitt schampo - eftersom det innehåller en del skumma grejer trots att det utger sig för att vara 100 procent naturligt och ekologiskt.
Jag älskar att läsa fackböcker, om allt från djurrätt, miljöproblem och historia till politik och mat - och är en sådan där jobbig person som har åsikter om allt och som dessutom vill diskutera en massa saker som man egentligen inte vill tänka på. Ibland blir jag så uppeldad att mina vänner (som fått höra en hel del under alla år av frivilligt läsande av skolans historie- och samhällskunskapsböcker för att inte tala om allt som finns på biblioteket) får lugna ner mig lite grann.
Samtidigt är mitt förhållande till böcker som innehåller information av alla de slag en aning komplicerat. Jag älskar att lära mig nya saker men vad gör man om det man får veta är obekvämt? Om det är något man var lyckligare av att inte veta? Detta gäller främst djurrätt och miljöproblem, något jag är väldigt intresserad av. Samtidigt sprids det så många påståenden på internet, i insändare och i en och annan krönika att det är svårt att veta vad man egentligen ska tro på. Jag är en relativt källkritisk person, det är också därför jag gillar böcker så mycket. Där finns det gott om plats att ingående förklara saker, och ofta avslutas de med tiotals sidor med källor - mycket bättre än ett anonymt foruminlägg på internet.
Jag tycker att det bästa är att ta till sig information, om vilket problem som helst, och sedan kanske inte riktigt ha orken, tiden, idéerna, pengarna (eller vad det nu kan vara som behövs) för att göra något åt det, än att förneka alla problem. Att man ändå är medveten om sin omvärld och att man kan diskutera och debattera om saker - och låta kunskap om olika saker styra alla små beslut man fattar varje dag.