Etiketter

Piteå2011-11-04 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla som känner mig vet mycket väl att jag gärna spenderar mina dagar (och kvällar och nätter) med att läsa. Allt från korta noveller till långa böcker. Så ganska nyligen skickade en vän till mig en novell som hon hittat någonstans på internet och sa att jag var tvungen att släppa allt och läsa den genast, för att hon bara visste att jag skulle älska den.

Eftersom att jag hellre läser istället för att göra läxor så gjorde jag som hon sa. Och oj så bra den var.

Kortfattat så handlade den om etiketter. Att om folk sa något om eller till en, så hamnade de här orden på ens kropp, nästan som en tatuering. Orden kunde hamna var som helst och var olika stora och starka beroende på hur mycket folk pratade om en.

Jag hade jättesvårt att släppa den här novellen när jag läst klart den. Den satt kvar i huvudet i flera timmar och jag började leka med tanken "vad skulle det stå min kropp?"

Jag vet inte var den som skrivit den här fick sin idé men det är svårt att inte tänka på vad som skulle stå om det verkligen var så här i verkligheten.

Vad tycker folk egentligen om mig? Vad sägs bakom min rygg? Det kan ju vara allt från positivt till negativt, eller hur? Och det kan ju vara kul att veta.

Ju mer jag tänkte på det, ju mer ändrade jag åsikt. Nej, jag vill absolut inte veta vad folk säger om mig, vad alla kallar mig. Även om det är positivt. För grejen med etiketter är att de ofta har en tendens att vara ytliga. Det kan stå "Populär" eller "generös", utan att det verkligen säger något om personen i fråga.

Samhället skulle bara bli ännu ytligare än det redan är, med tanke på att vi skulle luta oss mot de här etiketterna och döma människor utifrån det som står tatuerat i deras ansikte.

Ord sårar. Det finns människor som pratar negativt om dig och om det de säger skulle tatueras in på din kropp så skulle du bli ganska upprörd och ledsen. Det är det som den här personen som skrev ville få fram.

Vi måste vara försiktiga med det vi säger om eller till någon, även om det inte tatueras in på pannan.

För jag tror inte att man vet hur mycket det faktiskt sårar.

Läs mer om