Jag hade en vän i barndomen som var född på julafton. Han var inte nöjd med den ordningen. Nog kanske han fick en liten present extra, men det är mycket som ska hinnas med på denna familjens kanske största dag. Nej, han var inte nöjd och jag tyckte uppriktigt synd om honom.
Än i denna dag känner jag mig lite illa till mods när jag hör om barn som är födda på julafton.
Nej, det är ingen bra dag att födas på. Jag noterar att ”Nacka” Skoglund (1929), hårdrockaren Lemmy (1945) och Ian Wachtmeister (1932), den olyckan, är födda på julafton. De delar födelsedag med Israel Kolmodin (1643) som skrev den kända sommarpsalmen ”Den blomstertid nu kommer”.
En vacker och sentimental sång, men borde inte den gode Israel ha satsat sina kort på en julpsalm istället?
Jesus påstås för övrigt vara född på juldagen, men oavsett om man är troende eller inte så stämmer inte det. Jesus födelsedag bestämdes till den 25 december av katolska kyrkan på 300-talet.
Syftet var att utplåna den hedniska fest, Saturnalierna, som romarna firat i flera hundra år. Dessa festligheter inleddes redan den 17 december och höll på i en vecka, men så kunde man ju inte ha det. Här uppe i kalla nord har julfirandet förmodligen sitt ursprung i asarnas midvinterblot.
Julen är för övrigt förknippad med gammal magi och skrock.
Risgrynsgröt till gårdstomten som annars kunde bli på väldigt dåligt humör och det kunde få svåra konsekvenser. Och det där med mandeln i gröten lever kvar än. I alla fall hemma hos oss.
Ett skrock som nog inte lever kvar är att låta ljusen brinna hela natten för att slippa dödsförebud. Här törs jag nog hävda att det är den som inte släcker ljusen som utmanar döden.
Bäst är annars att djuren kan tala på julaftonsnatten, men jag är lite tveksam till om det stämmer. Än har i vart fall varken fransyskorna eller skäggapan sagt något vettigt, trots att jag trugat.
Egentligen är jag lite skrämd av tanken på talande djur och det är Lars von Triers fel. Den där räven i ”Antichrist” har verkligen ställt till det.
Men julafton är inte fel och vissa traditioner ruckar jag inte på. Således kommer resten av familjen att väckas av Jussi Björlings fylliga tenor när han gör den mest fulländade versionen av ”O, helga natt” på hög volym. Det gillar de små liven.
Eftersom jag är förtjust i värdelöst vetande meddelas endast på detta sätt att musiken skrevs av Adolphe Adam 1847 och den svenska texten av Augustin Kock.
Det ska nog bli en bra afton det här och när nu snön äntligen har lagt sig så blir det lättare att spåra Tomten som jag är övertygad om finns.
Säkert kommer han med någon julklapp också.
Fast vi firade lite redan den 15 december. I 25 år har vi varit gifta i som det heter nöd och lust. Det har varit en resa och ibland har det varit kärvt, men så är det nog för de flesta. Vi höll ut, höll ihop och kom ut starkare. Så det är klart vi firade och jag fick en present av min hustru. En matberedare! Den gamla som vi fick när vi gifte oss har hängt med hela vägen, men nu är dess saga all.
Var rädda om varandra och låt glädjen och kärleken sätta färg på julfirandet.
Återstår bara att säga – god jul!