Tidigare en dag under veckan drog vi till Fig Tree Bay utanför Agia Napa på Cypern. Solen stekte, det var i det närmaste vindstilla och termometern sprang upp över 35 grader i skuggan. Rena paradiset för oss nordbor som knappt badat under sommaren. Och där, lite mer än tio mil över havet, ligger ett till stora delar sönderbombat Syrien. Ett av länderna i regionen där det senaste åren begåtts omänskliga ofattbara grymheter medan världen tittar på. När historieböckerna skrivs lär allt bestialiskt vi läst om i tidigare krig världen över blekna. Och i det sammanhanget ska man tänka på att det alltid är vinnaren som skriver historien. Frågan är dock om det kommer att finnas någon vinnare i Syrien och Irak när allt är över.
Vi, mina vänner Kjelle och Bettan och min sambo, har haft en fantastisk vecka i Agia Napa. Inte ett moln på himlen, stekande sol hela tiden, temperaturen över 30 på dagarna och drygt 27 på kvällarna. Och den klibbiga fuktiga luften har vi ändå sluppit.
Min polare Kjelle hade laddat upp med att promenera sammanlagt lite över en mil till jobbet (tur och retur) sedan semesterns slut i början av augusti. ”Sex och ett halvt kilo har jag tappat sedan semestern” berättade han innan avfärd förra fredagen. Han har spatserat en hel del i Agia Napa med omnejd också. En halvmil om dagen i sanden i värmen kräver sin man och ”Kjelle Hårding” har pinnat på bättre än mig under veckan.
Tillbaka till Fig Tree Bay. En man från Göteborg som var på samma plats vid samma tid även förra året berättade att folket på badstränderna hörde och ibland också såg planen lyfta mot Syrien från hangarfartygen på havet utanför.
Idag hör vi allt mindre från kriget i Syrien och Irak. Nu rapporteras det mer från Nordkorea där världssamfundet har en minst lika svår nöt att knäcka. Det är svårt att veta vilka som är ens vänner och vilka som backar upp den regimen.
Vem som backar upp vem är också svårt att veta inom sportens värld. Vi flyttar oss från det 30-gradiga vattnet i Fig Tree Bay till det frusna i Björknäshallen där Boden möter Piteå i en hockeypremiär söndag eftermiddag. I våras eller om det var tidigt under sommaren fick jag höra att en av Piteås större aktörer på den finansiella marknaden hade för avsikt att backa upp Luleå Hockey ekonomiskt. Länets flaggskepp sas behöva ett kraftigt tillskott och ett av motkraven innan den ekonomiska donationen var att Luleå skulle backa upp Piteå med spelare som behövde istid i den mån det var möjligt.
Jag vet inte om det där med sponsringen och samarbetet sjösattes. Däremot står det klart att Boden förstärks med Luleåspelaren Anton Toolanen lagom till premiären mot Piteå.
Inte ens i idrottens lilla värld kan någon säga vem som är en vän eller fiendens fiende.