En gång var jag stolt över att vara svensk. Kanske var det bara en villfarelse, men när Olof Palme med behärskad vrede talade till svenska folket och kallade saker vid dess rätta namn så kändes det bra i hjärtat. Ja, jag är stolt över Palmes mod den där julhelgen 1972 när han fördömde USA:s terrorbombning av Hanoi i dåvarande Nordvietnam.
Låt mig citera talets slut:
"Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."
Det var ett statement som genljöd i Vita huset och under en period var relationerna med mäktiga USA närmast bottenfrusna.
Eller när Olof Palme kallade den spanska fascisten Franco för "Satans mördare" och den tjeckiska kommunistregimen för "Diktaturens kreatur". Eller hans engagemang mot Sydafrikas obehagliga apartheidpolitik.
Ja, jag var stolt över att vara svensk. Jag kände mig som en del av en svensk röst som talade om demokrati och frihet, som stod upp för rättvisa. En svensk röst som vågade stå upp mot förtryck, våld och rasism.
Men det var en annan tid och kanske är jag naiv när jag idoliserar det trotsiga modet. Trots allt finns det alltid ett mått av hyckleri i storpolitiken och den svenska hållningen var inte alltid konsekvent.
Men det är andra tider nu. Så visst blev jag lite överraskad när utrikesminister Margot Wallström plötsligt sa som det är om diktaturen Saudiarabien som styrs av wahhabism och klanen Saud. Det är för att tala klarspråk ett mycket obehagligt land och att inte förlänga ett olyckligt vapenavtal är ur alla moraliska aspekter ett riktigt beslut.
Ingen mot detta?
Hoho, först skyndade sig en hop direktörer att förfära sig över Wallströms tilltag. Här handlade det om att skyffla alla obehagligheter under mattan.
Jag vill påminna om att det på 80-talet också fanns en hop direktörer som var motståndare till alla upptänkliga sanktioner mot rasistregimen i Sydafrika av ungefär samma anledningar som nu. Det skadar svensk export.
Det finns givetvis skäl att värna svensk export, men frågan är om det finns någon moralisk kompass i en normal direktörshjärna. Eller i en genomsnittslig svensk rikspolitikers. Tveksamt!
Sverige är en av världens största vapenexportörer och det har genom åren gjorts många kringgående rörelser för att kunna sälja till länder som definitivt kan klassas som olämpliga.
Givetvis kunde inte heller delar av oppositionen hålla sig från att dela ut små knivhugg i ryggen på vår utrikesminister. Det var fel, fel, fel, om än i sak rätt. För jag kan inte tro att moderatledningen tycker att spöstraff till döds för bloggare är rätt och riktigt.
Självfallet kunde inte heller Carl Bildt låta bli att nålsticka Wallström. Mannen som jämfört Putin med Hitler. Fast det är klart, Bildt har alltid agerat som lydig hund när det handlat om amerikanska intressen.