En folköl är alltid en folköl
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte så att jag moraliserar, men särskilt roligt är det inte, om än påhittigheten får viss poäng.
Men det kan tjäna som ingång till följande text om
alkohol och då i synnerhet öl. I samband med en fest för ett tag sedan kom diskussionen in på procenthalten i öl. Någon hävdade att dagens folköl (den starkare varianten) i alkoholstyrka kan jämställas med vår egen ungdoms mellanöl.
Ett påstående som jag motsatte mig, men min bevisning övertygade inte och det hela rann ut i sanden med ett "det där ska jag ta reda på". Givetvis glömde jag bort hela saken, men här om dagen aktualiserades frågan och då bestämde jag mig att nu jävlar är det slutdiskuterat.
En folköl (3,5 procent) är betydligt alkoholsvagare än ungdomens mellanöl (3,6 procent). Så här ligger det nämligen till. Tidigare mätte vi alkoholstyrkan i viktprocent i Sverige, men som medlem i EU gick vi den
1 januari 1995 över till att mäta styrkan i volymprocent.
Således motsvarar en 3,5-folkis bara en 2,8 enligt den gamla mätmetoden. Inte konstigt att mellanölsgenerationen kallade folköl för Fälldinpiss. Yes, det var den gamle dagtingaren med samvetet som var statsminister när mellisen gick i graven. I dag säljs mellanöl på bolaget med en volymprocent på runt 4,2-4,4.
För att sammanfatta så ger dagens volymprocent en högre alkoholstyrka än det gamla måttsystemet viktprocent. Det kan du ju alltid fundera över nästa gång du dricker en bira.
En liten brasklapp, dock. En halvliter folköl (3,5 volymprocent) motsvarar 4,5 centiliter 40-procentig sprit. Vet inte om det räcker för att komma upp i 0,2 promille, men det är alltid dumt att chansa.
Hur som helst är vi många som gillar öl. Dels är det gott och dels tar det ett tag att bli full. Man kan med andra ord ha kul rätt länge.
Redan sumererna (i nuvarande Irak) tillverkade öl för flera tusen år sedan och man var tidiga även i Norden. Hur starkt ölet var är svårt att veta, men medeltidens öl var sällan starkare än dagens lättöl. Anledningen till det relativt svaga ölet var att mäskningsmetoderna inte var särskilt effektiva och man hade inte heller framodlat de jäststammar som används i dag. Dessutom dracks det istället för det ofta förorenade vattnet.
Sedan kom brännvinet och under ett par hundra år höll länder som Sverige på att supa bort sig totalt.
Alla ölälskare vet att det är skillnad på öl och öl. Ett välbryggt tjeckiskt öl med pilsnerkaraktär ska helst inte nämnas samma dag som det vattniga piss som jänkarna gärna styrker sig med. Ja ja, kan man dricka kaffe utan koffein så ...
Ett bra öl ska lyda under den bayerska renhetslagen, Reinheitsgebot, som gör klart att öl endast ska innehålla malt, humle och vatten (på 1800-talet tillkom jäst). Men i dag är det inte ovanligt med konserveringsmedel, socker och råfrukt (exempelvis ris och majs).
Skål, tammefan!